Wandus blues
Familjemedlemmarna skulle naturligtvis göra allt för att ta sig ur bilen och undvika drunkningsdöden och förhoppningsvis skulle de då vara tvungna att slåss med varandra för att rädda sina egna skinn.
Vilket häftigt program, va!
Jag tycker att den dystopi som Lundwall målade upp är skrämmande lik den verklighet vi lever i på 2000-talet.
Jag trivs inte i vår tid!
Ingen vågar ta någon eller någonting på allvar. Alla skyler sig med stela leenden som speglar den distans den ironiska generationen har till sin samtid.
Varför vågar vi inte vara seriösa?
Kanske är pornografin och dokusåpadyngan endast försök till eskapism kryddat med en matsked dålig smak. Men verklighetsflykten fungerar inte om man inte tar den värld man flyr ifrån på allvar och därför ökar man dosen för att uppnå någon form av effekt.
Porren flödar, avstånden mellan människor ökar och ingen tar någon eller någonting på allvar.
Hell Big Brother Linda!
Den närhet mellan människor som kräver att man lyssnar och tar varandra på allvar har ersatts av att man utnyttjar sina medmänniskor på alla upptänkliga sätt: pornografi, trafficking och prostitution är ytterligheterna som detta förhållningssätt oundvikligen måste leda till.
Varför lära känna någon annan när det är smidigare och går snabbare att köpa sig en människa?
Jag trivs inte i vår tid!
Men ytligheten förtär dessa tomma människor som hela tiden måste omge sig med andra människospillror för att slippa se de avgrundsdjupa hål de har i stället för själ.
Det lättaste sättet att driva en nutidsmänniska till vansinne är att ta ifrån henne mobiltelefonen och säga åt henne åt gå hem och tänka igenom sin livssituation och sina värderingar.
Jag trivs inte i vår tid!
Postat i: Nutidsanalys Permalink Kommentarer [13]
18 januari
kl. 17:05
Sam J. Lundwall skrev i sin roman King Kong Blues på 1970-talet om ett tv-program där en familj skulle spärras in i en bil och köras ner i en genomskinlig tank med vatten, allt skulle filmas och visas i direktsändning.Familjemedlemmarna skulle naturligtvis göra allt för att ta sig ur bilen och undvika drunkningsdöden och förhoppningsvis skulle de då vara tvungna att slåss med varandra för att rädda sina egna skinn.
Vilket häftigt program, va!
Jag tycker att den dystopi som Lundwall målade upp är skrämmande lik den verklighet vi lever i på 2000-talet.
Jag trivs inte i vår tid!
Ingen vågar ta någon eller någonting på allvar. Alla skyler sig med stela leenden som speglar den distans den ironiska generationen har till sin samtid.
Varför vågar vi inte vara seriösa?
Kanske är pornografin och dokusåpadyngan endast försök till eskapism kryddat med en matsked dålig smak. Men verklighetsflykten fungerar inte om man inte tar den värld man flyr ifrån på allvar och därför ökar man dosen för att uppnå någon form av effekt.
Porren flödar, avstånden mellan människor ökar och ingen tar någon eller någonting på allvar.
Hell Big Brother Linda!
Den närhet mellan människor som kräver att man lyssnar och tar varandra på allvar har ersatts av att man utnyttjar sina medmänniskor på alla upptänkliga sätt: pornografi, trafficking och prostitution är ytterligheterna som detta förhållningssätt oundvikligen måste leda till.
Varför lära känna någon annan när det är smidigare och går snabbare att köpa sig en människa?
Jag trivs inte i vår tid!
Men ytligheten förtär dessa tomma människor som hela tiden måste omge sig med andra människospillror för att slippa se de avgrundsdjupa hål de har i stället för själ.
Det lättaste sättet att driva en nutidsmänniska till vansinne är att ta ifrån henne mobiltelefonen och säga åt henne åt gå hem och tänka igenom sin livssituation och sina värderingar.
Jag trivs inte i vår tid!
Postat i: Nutidsanalys Permalink Kommentarer [13]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/wandus_blues
Skriv en kommentar:
Jag tycker inte att vår tid är så. Kanske blir vår tid vad vi gör den till? Nu talar jag om den enskilda människan. Människan som gör valet om hon vill leva i den bild av världen som massmedia skickar ut eller den värld som man själv bestämmer att man vill leva i.
Jag älskar det liv som pågår just.
Jag älskar dom möten jag gör med nya människor som ständigt berikar mitt liv.
Jag älskar alla samtal.
All närhet.
All kärlek som finns i världen.
Borde jag tas in på sjukhus?
Skrivet av maria den 18 januari, 2009 kl. 17:15 #
Ja, Maria - du borde in på sjukhus och undervisa folk i att kunna bryta sig loss när deras tillvaro stelnat.
Jag får kanske då också delta, men att undervisa i hur man lyckas hålla liv och förnya ett förhållande över många år.
Wandus borde läsa lite mer om hur det var förr och de problem som då fanns.
När barnen dog i barnsängen, när man drack sprit redan till frukost, när mindre än 10% av befolkningen bestämde över andra. När 50% av alla barn i Stockholm antecknades som "oäkta".
Wandus livet är helt öppet för dig - du är bara för bekväm att ta för dig - ut och res.
Skrivet av liberum-weto den 18 januari, 2009 kl. 17:37 #
liberum-weto: Du låter som Pangloss i Voltaires Candide, "vi lever i den bästa av världar". Även om det skulle vara så att vi lever i den bästa av världar så finns det en massa saker som jag skulle vilja ändra på. Värderingsmässigt tycker jag att en del moderna företeelser är helt åt skogen.
Skrivet av Wandus den 18 januari, 2009 kl. 19:43 #
maria: Det är vintermörkt, jag är förkyld, två elektroniska prylar gick sönder i dag (min espressobryggare och min väderstation) och Tottenham ligger sist i PL, kan jag inte då få vara lite nedstämd?
Visst finns det trevliga människor också i vår tid men långt ifrån alla är sådana.
Skrivet av Wandus den 18 januari, 2009 kl. 19:46 #
"Värderingsmässigt tycker jag att en del moderna företeelser är helt åt skogen."
Tror vi är ganska många som håller med om det.
Sen tror jag också att Marias värld finns men att det som presenteras för oss via media, annonser, visa en hel del nöjesutbud etc. ropar så högt att det andra inte hörs.
Sen tror jag också att de med betydligt mindre spekulativa åsikter inom olika branscher är alldeles för tysta (rädda?) av någon orsak.Där kan ev. PK kanske finnas.
Det vore intressant att veta hur många av porrtittarna som skulle vilja att deras döttrar, systrar, fruar deltog i den typ av filmer de tittar på(söner.bröder,män)
Skrivet av Margaretha den 18 januari, 2009 kl. 20:35 #
Ok, är din expressomaskin sönder så förstår jag att världen är svart. Jag skulle troligtvis få uppsöka närmsta psykakut om min gick sönder.
Skrivet av maria den 18 januari, 2009 kl. 20:54 #
maria: Jag vet inte riktigt hur jag ska överleva utan min espressobryggare. Kanske blir det så illa att jag måste, för att använda mig av ett underbart citat av Ernest Hemingway, "leva uteslutande på mat och vatten".
Skrivet av Wandus den 18 januari, 2009 kl. 21:02 #
Voltaire har givetvis rätt, då vi inte känner till någon bättre värld. Fast om både kaffebryggare och väderstation är trasiga - kan du ju inte ge dig av på en candide resa och finna Eldorado.
Skrivet av liberum-weto den 19 januari, 2009 kl. 00:16 #
Motsvarar din espressomaskin måhända nutidsmänniskans mobil? Stackars Wandus! ;-)
Skrivet av Kattlådan den 19 januari, 2009 kl. 00:58 #
Kattlådan: Där slog du huvudet på spiken. Jag klarar mig inte utan min espressomaskin. Jag blir tokig om jag inte får dricka ett stort antal espresso per dag. Mobiltelefon... vem behöver det?
Skrivet av Wandus den 19 januari, 2009 kl. 17:38 #
Det är tråkigt att det vi tycker om och värderar får liten spridning i jämförelse med det du beskriver. Det är ingen som tjänar pengar på sådant. Förhoppningsvis finns det i yngre generationer ungdomar som också har en motvilja för det vulgära. Det gör det nog.
Endera dagen kan det bli modärnt med respekt i samband med romantik. Det vill jag tro.
Skrivet av ginger06 den 19 januari, 2009 kl. 21:53 #
ginger06: Första gången jag läste boken King Kong Blues, någon gång i slutet av 1980-talet, så tyckte jag att den var överdriven. Nu tycker jag att Sam J. Lundwall snarast tog i för lite. Världen verkar inte längre vilja veta av några högre vården.
Skrivet av Wandus den 19 januari, 2009 kl. 22:07 #
Vet du, det finns alltid de som skall utmärka sig på ett eller annat vis. "It goes with the territory called Life". Så bra det är att man själv kan tycka vad man tycker utan att bli indoktrinerad av varken det religiösa eller det vulgära. Boken du nämner har jag inte läst och den här Lunwall känner jag inte till. Jag skriver från hjärtat med tanke på att det kanske börjat gå för långt med "frigörelsen" från etiska normer.
Hoppas bara att föräldrar, som själva varit i "friaste laget" ändrar sin attityd och fostrar sina barn i en anda som gör att deras liv får en bättre kvalité. Allt är inte acceptabelt med tanke på hälsa, moral och framtida karriärer, anser jag. Särskilt nu när "Storebror ser dig". Vem anställer?
Det handlar förståss om omdöme.
Skrivet av ginger06 den 19 januari, 2009 kl. 23:13 #