Wandus - en fikör
Trots att jag gärna sjunger kaffets lov är det nog snarare fikasamtalet som jag är mest förtjust i. Att få diskutera de saker som ligger och gnager uppe i skallen (allt mellan himmel och jord, högt och lågt, ditt och datt).
Riktigt goda fikakamrater kan ägna timmar åt att sörpla i sig koffeinhaltiga drycker, lösa världsproblem och skrocka åt livets underligheter. Viktigast av allt är förmågan att kunna blanda samtalsämnen, ömsom högtravande, ömsom tarvligt, på ett sätt som närmast kan beskrivas som studentikost.
Att prata, samtala, gapskratta och fnittra så att kaffekopparna slamrar som besatta är varje fikörs (fikör=koffeinälskande sladdertacka) drömtillvaro.
Eftersom jag anser mig vara en alldeles utmärkt fikör (jag tål en hel del kaffe och är en hejare på att snacka) tycker jag det är trist att inte få visa denna sida av min personlighet oftare än vad som nu är fallet (några gånger per år).
Det borde vara en mänsklig rättighet att få fika i intelligenta och lagom vardagsvansinniga människors sällskap åtminstone en gång i veckan. En bättre terapi för att bota nedstämdhet och ivrigt navelskådande finns inte.
Postat i: Kaffe Permalink Kommentarer [10]
17 mars
kl. 00:48
Att häva en java, dra i sig en kopp, läppja på en Espresso – helt enkelt fika – är det skönaste tidsfördrivet i världen. Att dricka en kopp hett, franskrostat kaffe för sig själv är inte dumt, men att göra det i sällskap med en grupp vänner är rent himmelskt.Trots att jag gärna sjunger kaffets lov är det nog snarare fikasamtalet som jag är mest förtjust i. Att få diskutera de saker som ligger och gnager uppe i skallen (allt mellan himmel och jord, högt och lågt, ditt och datt).
Riktigt goda fikakamrater kan ägna timmar åt att sörpla i sig koffeinhaltiga drycker, lösa världsproblem och skrocka åt livets underligheter. Viktigast av allt är förmågan att kunna blanda samtalsämnen, ömsom högtravande, ömsom tarvligt, på ett sätt som närmast kan beskrivas som studentikost.
Att prata, samtala, gapskratta och fnittra så att kaffekopparna slamrar som besatta är varje fikörs (fikör=koffeinälskande sladdertacka) drömtillvaro.
Eftersom jag anser mig vara en alldeles utmärkt fikör (jag tål en hel del kaffe och är en hejare på att snacka) tycker jag det är trist att inte få visa denna sida av min personlighet oftare än vad som nu är fallet (några gånger per år).
Det borde vara en mänsklig rättighet att få fika i intelligenta och lagom vardagsvansinniga människors sällskap åtminstone en gång i veckan. En bättre terapi för att bota nedstämdhet och ivrigt navelskådande finns inte.
Postat i: Kaffe Permalink Kommentarer [10]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/wandus_en_fik%C3%B6r1
Skriv en kommentar:
Jag älskade kaffe innan, men kan inte dricka det längre pga min panikångest. Koffein är ju ett nervgift och så fort jag fått i mig endast en kopp sätter det igång...huh!
Om fikasamtalet blir intressant eller inte beror väl på vem man fikar med. Själv är jag ju tyvärr mest van att umgås i alkoholens tecken, så jag är inte så "övad" att umgås sofistikerat och nyktert.
Förresten har du inte haft det här inlägget en gång innan? Tycker jag känner igen det.
Skrivet av RJ den 17 mars, 2009 kl. 01:36 #
Försöker du höja kärringarnas kacklande kafferep med kakor, till att bli konnässöernas spirituella diskurser kring vetenskap och snille? Det kulturella mötet med en barista som samlande gestalt. De flesta gubbar tar en plastmugg med snabbkaffe och okokt vatten - och snackar fotboll.
Skrivet av liberum-weto den 17 mars, 2009 kl. 02:19 #
Det saknar jag. Att helt kravlöst ta en promenad på söndagen och avsluta med en lång fika på ett trevligt kondis. Precis vad man känner för efter helgens utsvävningar (dvs. numera efter två kvällar framför tv:n - åh stackars Askungen! Synd om mig!).
Skrivet av Kattlådan den 17 mars, 2009 kl. 09:15 #
RJ: Du har ett bättre minne än jag. Jag återanvänder en del gammal skåpmat från min tidigare blogg och risken finns att jag då och då dubbelpublicerar vissa inlägg (exempelvis detta). Fikakamrater kan f.ö. lika gärna vara juicekamrater som man svingar en bägare apelsinjuice tillsammans med efter jobbet.
Skrivet av Wandus den 17 mars, 2009 kl. 13:01 #
Kattlådan: Söndagar kan vara underbart sköna om man beslutar sig för att inte göra mer än nödvändigt (läsa DN och fika).
Skrivet av Wandus den 17 mars, 2009 kl. 13:02 #
liberum-weto: Ack, ja vilka trista typer du beskriver. Att dricka kaffe ur plastmugg är för mig lika otänkbart som att dricka öl ur plastglas. På caféerna runt om i städerna bör de stora frågorna diskuteras: livsåskådning, politik, känsor om tankar och tankar om känslor samt naturligtvis fotboll.
Skrivet av Wandus den 17 mars, 2009 kl. 13:04 #
Jag älskar fika..Tyvärr kan jag inte sätta i mig bakelser för det har jag slutat med.
Skrivet av Goran van Den Buske den 18 mars, 2009 kl. 00:58 #
Senaste gången jag fikadeså varierade samtalsämnena rätt mycket...
Ena stunden pratade vi om orgasmer, den andra diskuterade vi världspolitik, och slutligen drog vi politiskt inkorrekta vitsar, där vi försökte klämma in orden neger och påve så många gånger vi kunde.
Men du har rätt, det är fan underbart att fika.
//Weilyn, poängterar (typ)
Skrivet av Weilyn den 18 mars, 2009 kl. 08:55 #
Weilyn: Just så ska fikandet vara.
Skrivet av Wandus den 19 mars, 2009 kl. 19:24 #
Goran: Bakelser behövs inte för att ha trevligt. Det räcker med stora mängder espresso och mysigt sällskap.
Skrivet av Wandus den 19 mars, 2009 kl. 19:25 #