Ytterligare ett kasserat inledningskapitel
Här nedan följer tredje eller möjligen fjärde versionen av öppningskapitlet i Herr A:s och Herr W:s romanbygge. Fabian vaknar ännu en gång med huvudvärk (en huvudvärk som i vår senaste version av öppningskapitlet har lindrats avsevärt och dessutom har Fabian Nilsson bytt namn till Krister Lövgren... Krister vaknar inte heller i april utan i början av juli). Det är inte lätt att skriva en roman.

Kapitel 1
Fabian vaknar med huvudvärk. Ett hallgolv förblir grusigt och en tidning oläst.

Fabians huvudvärk hade inte alls kommit plötsligt och oväntat utan snarare sakta och makligt, likt ett trilskande barn som drar fötterna efter sig men trots allt så småningom når sin slutdestination. Med tanke på att klockradion, med ett ilsket grönt ljus, envist blinkade fram ett budskap om att morgonen ännu var i sin linda och att det var lördag, kunde huvudvärken ha sin förklaring i den sömnbrist Fabian ådragit sig genom att kvällen innan säcka ihop framför tv:n och titta slut på reklamkanalernas utbud av usla amerikanska tv-deckare. Först därefter hade han släpat sig i säng och nu hade han av någon outgrundlig anledning vaknat i denna arla stund, en helgdagsmorgon utan anspråk på att tvinga upp honom till lönearbete eller annan mödosam aktivitet.
Fabian Nilsson var inte en pigg och alert person som flög upp som en spänd fjäder ur sängen varje morgon. Han var sedan ungdomsåren morgontrött och hade svårt att komma igång innan dess han ätit frukost och druckit ett par koppar kaffe. Denna morgon gick det dock som alla andra morgnar, efter att ha legat i någon sorts halvdvala och funderat, insåg Fabian att han nog inte skulle somna om utan bestämde sig för att det var dags att ta sig upp ur sängen. Beslutet att börja dagen underlättades onekligen av det faktum att kudden på ett synnerligen äckligt sätt klibbade fast vid hans salivindränkta kind och att sängkläderna, som var fuktiga av svett, låg omsvepta runt hans kropp som en tvångströja.
Nåja, morgonen var ännu inte hopplös; han kunde trots sömngrusiga ögon, en unken smak i munnen och en lättare huvudvärk unna sig en stunds avkoppling och njuta av att i sakta mak läsa igenom den fylliga lördagstidningen. Utan att ägna mer tid och kraft åt att analysera kroppens tillkortakommanden och utsöndringar steg han, med en ljudlig suck, äntligen upp ur sängen, gick fram till sovrumsfönstret och ställde det på glänt, så att nattsömnens utdunstningar skulle vädras ut och aprilmorgonens friska luft svepa in i dess ställe.
Därefter gick Fabian ut i hallen, plockade upp tidningen från det grusiga golvet och gick snabbt, med små försiktiga steg, i riktning mot badrummet. Gruset klibbade fast vid hans fötter och han lovade sig själv att dammsuga hallen så fort han klarat av sina toalettbestyr, emellertid kom hans toalettbesök inte att bli så rutinartat som förväntat och resten av hans dag blev inte heller riktigt som han tänkt trots planering och städlöften, så hallgolvet förblev grusigt ett bra tag till. Smuts, grus och andra vardagliga irritationsmoment tappade nämligen sin förmåga att irritera Fabian i samma stund som han läste lappen, som någon med hjälp av ett rosa plastgem naglat fast vid den tidning han så omsorgsfullt lagt tillrätta över knäna där han satt, stadigt placerad på toalettstolen.

Postat i: Romanutkast  Permalink   Kommentarer [0]