Zen och konsten att spela fotboll
Jag tror att en av de zenbuddistiska meditationsteknikerna går ut på att ”bli ett med tinget” eller ”ett med rörelsen”, d.v.s. att känna Dharma. Detta är kanske den enda av alla religiöst upplyfta upplevelser jag förstår och har upplevt.
När jag spelar fotboll betyder ingenting någonting utom att bollen ska in i motståndarens mål. Alla vardagens bekymmer om räkningar, nedstämdhet och ensamhet försvinner i ett töcken. Det enda som betyder något är bollens väg mot målet.
När kroppen samspelar med bollen så att den flyger åt det tänkta hållet i den rätta hastigheten, med den korrekta bollbanan och den fulländade skruven samt att medspelarna förstått mina intentioner och också rör sig i den för spelet harmoniskt riktiga riktningen, är inte bara spelet fotboll skönt utan också livet och alltet är skönt. Individen har utplånats i rörelsen och spelet och är bara en del i massan.
För att slutligen nå Nirvana måste även spelet som sådant bli, som individen i spelet, en del i alltet och ett intet i nuet.
Jag älskar fotboll, högt, rent, ärligt och med alla mina sinnen. Det skulle lika gärna kunna vara musik, gång, luffarschack eller något annat: ”var och en blir salig på sin fason”.
Även när jag läser en god bok eller sitter och skriver kan jag ”förlora mig själv” det vill säga uppleva Dharma.
Vad framkallar Dina Dharmaupplevelser?
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [8]
30 juli
kl. 15:49
Zenbuddism och fotboll skrivs det alldeles för lite om. Å ena sidan kan jag alldeles för lite om zenbuddism för att skriva någonting om det, men detta faktum har å andra sidan aldrig hindrat mig förr.Jag tror att en av de zenbuddistiska meditationsteknikerna går ut på att ”bli ett med tinget” eller ”ett med rörelsen”, d.v.s. att känna Dharma. Detta är kanske den enda av alla religiöst upplyfta upplevelser jag förstår och har upplevt.
När jag spelar fotboll betyder ingenting någonting utom att bollen ska in i motståndarens mål. Alla vardagens bekymmer om räkningar, nedstämdhet och ensamhet försvinner i ett töcken. Det enda som betyder något är bollens väg mot målet.
När kroppen samspelar med bollen så att den flyger åt det tänkta hållet i den rätta hastigheten, med den korrekta bollbanan och den fulländade skruven samt att medspelarna förstått mina intentioner och också rör sig i den för spelet harmoniskt riktiga riktningen, är inte bara spelet fotboll skönt utan också livet och alltet är skönt. Individen har utplånats i rörelsen och spelet och är bara en del i massan.
För att slutligen nå Nirvana måste även spelet som sådant bli, som individen i spelet, en del i alltet och ett intet i nuet.
Jag älskar fotboll, högt, rent, ärligt och med alla mina sinnen. Det skulle lika gärna kunna vara musik, gång, luffarschack eller något annat: ”var och en blir salig på sin fason”.
Även när jag läser en god bok eller sitter och skriver kan jag ”förlora mig själv” det vill säga uppleva Dharma.
Vad framkallar Dina Dharmaupplevelser?
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/zen_och_konsten_att_spela
Skriv en kommentar:
Jag vet inte. Det enda som jag känner mig så entusistisk för är när jag ser Honom. Patetiskt? Svar ja.
Skrivet av Kattlådan den 31 juli, 2009 kl. 01:24 #
För mig som har en "medfödd" dålig koncentrationsförmåga är det "kört" :). Passion får vara drivhjulet och till och med då kickar koncentrationsförmågan in en dålig boll. Vad gör man? Jag riktigt avundas dessa män som verkar hitta sådan ro som de verkar ha i sin själ.
Skrivet av MissiZippi den 31 juli, 2009 kl. 02:12 #
Kattlådan: Förlorar du dig aldrig i stunden när du gör något du tycker om?
Skrivet av Wandus den 31 juli, 2009 kl. 09:37 #
MissiZippi: Att bli ett med det man gör, ett med rörelsen, ett med upplevelsen och att resten av världen suddas ut, är en underbar upplevelse som vore alla förunnat att känna någon gång. För mig sker det när jag spelar fotboll men för andra kan det vara när de spelar musik, målar eller gör något annat. Det måste finnas något som får dig att glömma allt annat, eller...
Skrivet av Wandus den 31 juli, 2009 kl. 09:39 #
Skrämmande nog har jag svårt att komma på något. Det är väl sorgligt?
Förutom att sitta på Spotify och ladda ner låtar men är alltet skönt just då bara för det? Nä tror inte det.
Skrivet av Kattlådan den 31 juli, 2009 kl. 19:40 #
I vissa böcker kan jag försvinna -- någon sällsynt gång i musik eller en film. Vid för mycket goda drycker kan jag också försvinna - men det kan ju ha andra orsaker.
En del bergsklättrare säger att de måste försvinna totalt in i klättrandet för att inte ramla ned - och då fördharma sig.
Skrivet av liberum-weto den 02 augusti, 2009 kl. 00:25 #
Alla: Det lär visst finna en kvasifilosofisk "sportterm", flow, som står för något som liknar den här ett-i-nuet-upplevelsen.
Skrivet av Wandus - COYS! den 03 augusti, 2009 kl. 08:11 #
Jag är i besittning av samma samma dåliga koncentrationsförmåga som Ginger. Då sätter jag på teven och tittar på teveserien "Dharma och Greg". ;)
Skrivet av Goran van Den Buske den 04 augusti, 2009 kl. 00:13 #