trött efter intensiva dagar på jobbet så ville jag få en lång natt sömn..

kom i säng redan före tio..och här är jag igen..vid datorn utan sömn..

det är inte kul..

tycker inte om att bli liggandes utan kunna sova..

det stressar mej..vill vara utvilad imorgon..

men.. nu ger jag mej iväg bland de bloggar som jag trivs med..

kanske det kan ge mej ett lugn..så att jag får ro att sova..gör ett försök..

p.s. saknar en del av mina "gamla" kompisar här i bloggvärlden...

tänk om det fanns möjlighet att få vara föräldraledig för att ta han om sina gamla föräldrar..

bara detta att kunna följa med tiil läkare.. tandläkare..ordna och greja med allt möjligt som en gammal människa kan behöva..min mor är åttiåtta år..klarar sej väldigt bra utan hemtjänst eller dylikt..

det är bara en del vardagsbehov som hon har behov av stöd i...

så idag har jag haft en halv semesterdag för besök på sjukhuset..efter det åkte vi till fars grav för att tända ett ljus..sen köpte vi en varsin semla som vi åt med varm mjölk och avslutade med att jag klippte mors hår..

det blev en bra föräldravård-dag... 

idag skall jag främst vara mormor..

mina två små skall hämtas hit till mej för övernattning..båda är nu fem år..en fantastisk ålder..

så ikväll blir det nog melodifestivlen..deras åldersgrupp tycks vara den som är mest entustiastisk inför detta jippo..

hinner säkert med lite läsning också..har läst i en gammal bok om teskedsgumman för dom tidigare och den roar både dom och mej..

ser fram emot denna dag..

En efterlängtad fredag i sikte..även om det blir en lång arbetsdag så känns den uthärdlig..just för att det är fredag.. veckan har varit så intensiv..

Jag är alldeles slut..på jobbet är vi inne i ett tillstånd där folk verkar tro att vi jobbar på en akutavdelning..med avancerad hjärnkirug..i i stället för en administration inom kommunal verksamhet..sån förvirring gör mej matt.. jag gör vad jag kan för att inte hysteriskt lura mej in i den totala snurren...puh..

ikväll skall jag ha fredagsro alldeles ensam...

vilar mitt kärleksfyllda hjärta

alldeles nära ditt....

njuter av dess puls..

i takt..

i lek.. med mitt

och där

glöder värmen...

som av eld..

och vi

dansar yvigt.. stilla..så följsamt..

älskar...

ljuset vaknar innan jag traskar iväg för ännu en dags jobb..

och..

idag lovar jag mej själv att lämna jobbet innan det mörknar..

för..

ljuset är så vederkvickande...

hettan lämnar spår

när

flödet stannar till

och

tiden vilar..i ett ögonblick

blygsamt..

letar jag mej tillbaka..

hit..

bland ord

från kloka..

kvinnor o män...

mår gott...

En riktigt GOD JUL..önskar jag er..

och ett

GOTT NYTT ÅR tror jag kommer....

på återseende..kära ni som jag möter i molnsfären...

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=4CCapv298bg

..åren sprang iväg..jag jobbade heltid i ett jobb som jag trivdes i..

har tänkt ofta på att min arbetsgivare tjänade på mitt dåliga äktenskap..

jag var en eldsjäl..fick uppskattning..njöt av respekten som jag fick för mitt kunnade,min entusiasm..jag blev sedd där..när jag nån gång försökte berätta för honom om jobbet.. om nåt som jag var stolt över så visade han mest förakt..eller kanske var det avundsjuka..oavsett vad det var så slutade jag berätta..hans reaktioner tog musten av mej..så jag höll det för mej själv..

men där..på mitt arbete mötte jag en man som blev en stor passion i mtt liv..vi inledde ett förhållande som kom att vara under lång tid..med uppehåll i försök att glömma..vi var nästan besatta av varandra..både ville vi bryta upp från våra äktenskap..han gav mej livskraft..och även om jag var livrädd i att bli upptäckt av min man..så fortsatte jag att träffa den andre..kanske att jag också nånstans önskade att han skulle avslöja mej och med det skulle jag bli fri.. jag visste ingen utväg..kunde inte bryta..jag levde i någon slags förskräckelse.

tills slut blev det ohållbart för mej och min älskare att fortsätta..det gav mej stor sorg men samtidigt så var det det som fick mej att äntligen våga säga domdär orden..jag vill att vi skiljer oss..då..föll min man samman..han ville trots hur dålig vi än hade.. ha kvar det som var famlijen...han ville ha formen kvar oavsett innehåll..

under den här tiden vet jag att jag önskade att han skulle träffa någon..för jag tänkte att det skulle vara enda utvägen..vi sålde hus och flyttade till en lägenhet mitt istan..jag hade då bestämt mej för att jag får ta den omvägen..det tog tre månader efter att vi flyttat in i lägenheten så sa min man att "du ar nog rätt..vi måste nog skilja oss"..kommer ihåg precis var vi stod när han sa det .. vi stod i hissen på väg upp till lägenheten..väldigt ljust och med speglar runt oss..inom mej jublade jag..men jag svarade bara.."då gör vi det"...

och så gjorde vi..

lite trevande..försöker jag få ihop min historia...

egentligen börjar den med den man som jag lever i kärlek med idag..min ungdoms kärlek..det finns stunder då jag blir så där oerhört sorgsen över hur vi lämnade varandra och levde i frånvaro från varandra..

nåväl..

jag var tjugo år när vi möttes..vi blev ett innerligt kärlekspar..så unga..men..vi hade olika planer inför vår framtid..jag var vilsen..sökte utan att veta vad jag ville..han visste..ville flytta för att läsa vidare..visste vad han skulle bli..jag var trött på läsande..packade bröd på ett bageri..vi tappade varandra..jag stängde av honom..lämnade..han förskte nå mej..men..jag lät honom inte närma sej mej när jag ändå visste att han skulle flytta..

där..utan att ha reparerat min sorg över vår kärlekssaga mötte jag han som skulle bli mina barns far..en man några år äldre än mej..spännande..nästan lite farlig..bohemisk och pedantisk på samma gång.. nånstans anade jag redan från början att han skulle bli farlig för mej..han hade förmågan att kunna förminska mej..kunde nagga i min värdighet ..han tog makten..jag tappade det som var jag..lät honom kommentera inför andra hur jag satt,hur jag gick, hur jag uttryckte mej, hur jag skrattade..och..massor därtill...jag anpassade mej..allt bara rann iväg i stormade fart utan att jag hade kraften att bromsa än mindre att styra..

fortsättning följer...

Öppnar för ett nytt inlägg..

sen blir jag sittande..

och det blir mest bara ett stilla puttrande av tankar..

om det som jag skulle skriva..

för jag ville skriva om de svåra relationer som jag haft..lämnat och frigjort mej ifrån..

om de där som jag trodde var kärlek ..

om de där som jag trodde hade skadat mej..

om de där om borde ha gjort mej bitter..

men då..då när de pågick utan att jag hade kraft att lämna..då skar de mej ..djupt in i min själ..

om det vill jag skriva..om det ska jag skriva..

för varje timme med min kur blir jag bättre..

och det är nu när jag blir bättre som jag känner hur dålig jag var..

och för ett par timmar sen ringde min käre doktor och frågade hur jag mådde..

frågade om medicinen gjorde verkan..han är fantastisk och en riktig eldsjäl i sitt arbete...

jag är glad..

och i morgon kommer min älskade hit..

vaken..utan sömnro..ovanligt nu för tiden..

somnar ofta nästan direkt när jag lägger mej..ikväll/natt så är det stört omöjligt..

det kan bero på jag fått i mej cortisondoser på grund av min omöjliga förkylning som etablerat sej sen snart fyra veckor..har fått en hosta som skräller genom märg och ben..har hört att cortison kan ge sömnrubbningar..och idag har jag fått en rejäl dos på vårdcentralen och sen en till här ikväll..från o med i morgon skall jag ta den på morgonen..inte till kvällen..skall ha den i sju dagar..

nåväl..när man inte kan sova så snurrar tankarna..

genom det egna livet med min älskade....

genom barnens..

genom vännernas..

och genom nya bloggvännernas..

och där har jag fastnat i denna sena timme.. är så upptagen och berörd av vildrenens smärta..en så för mej okänd man som jag skulle vilja "bära fram" till hans önskade kärlek.. lämna honom där och få se honom lycklig...för så som han har skrivit om sin kärlek..så vet jag ..det är den där kärleken som man skall ha..den där som når djupet..den där som får själar att mötas..han vet det..men..han stannade upp..tyngd av förnuft och ansvar..åh vad detta är lidsamt..

hudlös genom vinden

låter jag mitt hjärta flämta

med längtan för den mej

till dej..där du väntar..

i den osynliga förgängligheten...