Ja. Han är hemma igen och det är underbart!! <3

Jag ber er inte ofta om saker. Men nu gör jag det!
Klicka på länken här. Och läs. Om George hos Vimmelmamman.

Det är nyttigt att läsa om människor med kroniska sjukdomar.
Alltför många är för rädda.

Det vet jag. Som ser det på nära håll.
Att det finns dom som tar avstånd.
Må jag aldrig göra så.

Om du som är frisk är rädd.
Vad f-n tror du att den drabbade är då?

Sen.
Säger George en jättebra sak.
"Det är inte bara patienten som blir sjuk, det är hela familjen som blir sjuk..."

Huvudet på spike!
Men tro mig. Att som anhörig i ett annat län.
Är det inte lätt att få hjälp.

En dag. En dag. EN DAG.
Ska jag göra något åt den saken.

Det är ett löfte.

Mindre än tolv timmar kvar och det bubblar kolsyra i hela kroppen på mig.

Samtidigt som det känns märkligt att ha honom nära igen.
Dela säng igen? Wow. Det var sex veckor sedan jag hade den förmånen.

Ikväll får jag bara pussa några pussar på honom när han anländer.
Sen ska han åka "hem".

Det innebär att min kväll kommer att bli jättesen.

VEM BRYR SIG NÄR DARLING KOMMER HEM!?

Tjoho!

Puss!

Jag är så glad att ni inte ger upp mig.
Tack!

Bloggpaus som var oplanerad men som antagligen varit välbehövlig.
Det tar på krafterna att ha P på distans. Iallafall om man heter Malin.
Och antagligen om man heter P och har en Malin. Inte lätt.

Men nu är väntan snart över.
Imorgonkväll rullar hans tåg in på stationen. Herregu' vad jag längtar!

Var på fotvård i fredags. Som blev väldigt märklig. Kvinnan i fråga hade nämligen en viss förmåga. Att se saker som vi "vanliga" inte ser. Det var en overklig men omvälvande upplevelse. På ett bra sätt. Både för mig och andra.

Jag har lite saker att utföra nu.
Det första blir ett samtal med min älskade mamma.

Och sen ska jag lära mig att knäppa upp sorgerocken.
Hon tyckte att den var alldeles för tajt. Inte bra.

Men det är ju så vi fungerar för att överleva.

Men nu räknar jag timmarna till mitt lilla hjärta kommer hem.
Han ska få så mycket pussar så att han ber mig att sluta.

34 timmar kvar.

Nu har det gått mer tid än vad som är kvar innan P kommer hem.

Om det går bra?
Jo. Det gör det. Inte alltid lätt. Men man får göra det bästa av situationen.
Tyvärr är det väl också. Att han kommer att åka bort efter årsskiftet igen.

Jag visste ju att det kunde bli så när jag valde att ge mig in i en relation med honom. Därmed inte sagt att det är lätt. Men värt väntan. Absolut.

För att skydda sig själv. Och för att orka vara borta. Så stänger han av känslor. Det är lite svårt att hantera för en tjej med rätt stort bekräftelsebehov och övergivenhetsskräck.
But I'm working on it. Every f*****g day.

Det är fredag idag. Det gillar vi.
Städdag i föreningen på lördag.
Då ska jag försöka rensa så mycket skit jag bara kan.

Nä. Nu tar vi en kaffe till!

Puss

Jag rensar.
Överallt.
Hemma. På jobbet. I huvudet.

Förutom i källaren.
Där är proppfullt vilket gör att det även är så i Slottet.
Men jag hoppas få slänga så mycket som möjligt på vår städdag på lördag. Då har vi en stor container som vi kan använda när städningen är klar. Annars får jag snällt be gammelkusin.

Men det är skööönt att rensa. Feng Shui.
Tar ingen hänsyn till känslor. Bara till användande.
Ut med allt som inte används. Bort. Bort. Bort!

Nu väntar jag. Fortfarande. På målaren som ska fixa till hemma hos mig.

Det är så tråkigt att tjata på folk.
Ibland har man bara inget val.

Usch. Jag låter lite hård idag känner jag.
Nog så jag känner mig också.

Varför vet jag inte riktigt.

Åhå! Ve och fasa!
Läser på Aftonbladet att kändisarnas nya färg är kobolt.

Herrejesus. Jag har inte återhämtat mig från när den var här senast. Och när kan det ha varit? Början på nittiotalet? Burr. Jag får utslag och tänker trash! när jag ser färgen.

Det gör ju inte saken bättre att jag faktiskt har rätt mycket av den färgen på en servis i mitt skåp. En Höganässervis såklart. Vad annars.

Kanske är det nu jag ska lägga ut den på Blocket och tjäna storkovan?

Hm. Det måste undersökas pronto!