*Whaeva*
Skrivet:
23 november
kl. 13:28
Jag är så glad att ni inte ger upp mig.
Tack!
Bloggpaus som var oplanerad men som antagligen varit välbehövlig.
Det tar på krafterna att ha P på distans. Iallafall om man heter Malin.
Och antagligen om man heter P och har en Malin. Inte lätt.
Men nu är väntan snart över.
Imorgonkväll rullar hans tåg in på stationen. Herregu' vad jag längtar!
Var på fotvård i fredags. Som blev väldigt märklig. Kvinnan i fråga hade nämligen en viss förmåga. Att se saker som vi "vanliga" inte ser. Det var en overklig men omvälvande upplevelse. På ett bra sätt. Både för mig och andra.
Jag har lite saker att utföra nu.
Det första blir ett samtal med min älskade mamma.
Och sen ska jag lära mig att knäppa upp sorgerocken.
Hon tyckte att den var alldeles för tajt. Inte bra.
Men det är ju så vi fungerar för att överleva.
Men nu räknar jag timmarna till mitt lilla hjärta kommer hem.
Han ska få så mycket pussar så att han ber mig att sluta.
34 timmar kvar.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/whaeva/entry/nu_r%C3%A4knar_vi_timmar
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
