På rekommendation har jag skaffat L-Arginin, en aminosyra som bl a ökar blodgenomströmningen i musklerna.

Jag har ju rätt ont runt knäleder och i höfterna, och har svårt att sova, så därför tänkte jag ge detta en chans. Kroppsbyggare använder och rekommenderar det också.

Jag fick veta att man kan bli lite pigg av det. "Det är ju inte fel" sa jag, men fick veta att man kan bli pigg som i... ähum..."pigg"....

Fast än har jag inte märkt något. Vare sig här eller där. Utom att det luktar och smakar förfärligt illa!

Och det må vara hur det vill med piggheten. Ändamålen helgar medlen heter det ju, och det kan vara värt det om mina värkande ben kan få lite lindring.

Snart kanske jag ser ut som en anabol typ...

Det är illa med Wolmer just nu.

De senaste veckorna har jag känt hur jag liksom rasar mer och mer. Har ingen ork, ingen geist, ingen gnista alls.

Ökad värk i alla leder, smärtor dygnet runt. Inte kan jag sova ordentligt heller, vaknar var och varannan timme och har så ont att jag inte kan ligga kvar i sängen.

Konstant outsövd och illtrött sedan flera månader tillbaka.

I morse somnade jag vid frukostbordet, och det har inte hänt sedan tiden före LCHF.

Det här skrämmer mig.

Jag mår illa, har fått urticaria igen och är ledsen och nedstämd och sorgsen. Minsta lilla grej får hela lasset att tippa över och jag hamnar i svarta hål. Gång på gång.

Maten jag äter är den bästa, och utöver det äter jag tillskott. C-vitamin, D-vitamin, B-vitamin, kalcium, magnesium, svavel, zink, L-Arginin och sälolja.

Och jag som vill göra så mycket!

Mitt inlägg om damen som snurrar  - med- eller moturs - får här nedan lite mer förklaring. 

Ser man damen snurra medurs, styrs man av sin högra hjärnhalva. Och ser man henne snurra moturs är det följaktligen tvärtom.

Enligt artikeln ser de flesta att hon snurrar moturs, och man uppmanas anstränga sig för att se att hon snurrar medurs.

RIGHT BRAIN FUNCTIONS
uses feeling
"big picture" oriented
imagination rules
symbols and images
present and future
philosophy & religion
can "get it" (i.e. meaning)
believes
appreciates
spatial perception
knows object function
fantasy based
presents possibilities
impetuous
risk taking

LEFT BRAIN FUNCTIONS
uses logic
detail oriented
facts rule
words and language
present and past
math and science
can comprehend
knowing
acknowledges
order/pattern perception
knows object name
reality based
forms strategies
practical
safe

Informationen är hämtad från Daily Telegraph.

Kolla här vad som händer när Cola kommer i kontakt med kött...

Nu har det gått några dagar sedan min lilla fadäs med spannmålet.

Som jag har fått betala för detta!

Ångest, sug, ständig hunger, ointresse av fett och protein... Därtill tvångsmässiga tankar på pizza, wienerberöd och frallor. Dygnet runt.

Men äntligen känns det som jag är på banan igen. Nu skriker magen och hjärnan efter fett och kött, fett och kött, och det ska den få också!

Jag har för bråttom!

Detta - och mycket mer - fick jag veta av sjukgymnasten idag.

En underbar kvinna, med en stor portion förståelse, tog emot mig. Jag var lite rädd att som så många gånger tidigare, bli behandlad som en gnällspik och dessutom en överviktig sådan. Men icke! Hon lyssnade noga på min berättelse, och gjorde en noggrann men varsam undersökning av mina värkande leder och muskler.

Helt klart är följande; Jag har för bråttom att bli frisk. Jag måste se tiden an och acceptera att jag faktiskt inte varit gående ens ett år än. Och jag måste börja träna försiktigt, försiktigt, med små avpassade rörelser. Lite och ofta, men helst varje dag.

Bassängträningen är okej, men inte för långa pass och absolut med en stor del avslappning och att bara flyta och må bra.

Inte åka buss och T-bana bara för att bevisa att jag kan. Jag vet ju det nu. Jag ska fortsätta åka färdtjänsttaxi så länge benen är som de är.

Gärna små promenader, och stavgång är optimalt, men aldrig längre än runt huset.

Hon var så positiv, sjukgymnasten, och bara detta att hon bekräftade att jag faktiskt har ont och att jag har anledning att ha det, gjorde att jag slappnade av och kände att det faktiskt går att rätta till mina krokiga ben.

Som grädde på moset fick jag slutligen veta att det går att operera in nya knäleder i plast, och att detta sannolikt kommer att bli aktuellt för mig framöver, efter ytterligare viktnedgång.

Jag blev så glad att jag började berätta om LCHF för henne, och tänk, hon blev jätteintresserad! Nu tänker jag absolut ta med mig lite mer information och broschyrer om detta nästa gång jag ska dit.

Hurra! Jag känner mig glad!

Jag kroknar mer och mer.

Alla kilon som försvunnit från min magnifikt överviktiga kropp har gjort det bra mycket lättare att röra sig, och jag är inte längre bunden till permobilen. Det är skönt det!

Men i botten har jag ändå sjukdomen Dercum, som är en mjukdelsreumatisk sjukdom, och den börjar göra sig mer och mer påmind nu.

Jag har också grav artros i båda knäna och höfterna.

Dagarna i Oslo innebar en hel del gående och stående, och tyvärr märker jag att det inte är helt bra. Särskilt mitt högra ben, som blivit väldigt krumt och böjt efter alla år i sittande och med den massiva övervikt jag burit på.

Jag kan inte räta ut högerbenet alls. Och på nätterna kan jag inte sova, för det gör så ont och jag får inget stöd för låren eller höfterna. Vaknar tusen gånger varje natt och måste byta ställning, vilket är ett helt företag med den smärta jag har.

Om morgnarna är jag smärtpåverkad och stel som en pinne. Går som en fällkniv och det tar flera timmar innan kroppen får lite fason och kan börja uppföra sig som jag vill.

I morgon ska jag till en sjukgymnast för att få en bedömning. Jag hoppas det leder till något bra, för röra mig i livet VILL jag ju!

Jaha... vad ska man ha för musikalisk illustration till detta då? Något med ben kanske... Ja!!! Ben Hur så klart!!!

Nu har Wolmer åkt dit med besked.

Jag har gjort ett fruktansvärt avsteg från LCHF och lär få betala det dyrt i form av ökad smärta och viktökning.

Var hemma hos en kompis i går och åt middag. Jättetrevligt och jättegod mat, helt okej ur LCHF-synpunkt också.

Men... Till kaffet kom det fram ett paket Digestive, smör och ost. Och jag åkte dit så det small. Fick i mig inte mindre än sex kex. Förvisso med mycket smör och ost på, men ändå...

Det värsta är att det smakade så in i bängen GOTT!!!

Nu är det väl kört. Allt jag byggt upp sedan 7 januari 2007 har jag väl raserat nu.

Suck... Att man kan vara så DUM!!!

Ett omfattande renoveringsarbete i munnen pågår hos Wolmer.

Ränner hos tandläkaren och det har borrats i käkben, bändits loss tänder, provats ut proteser och cementerats fast grejer i all oändlighet.

Inför resan till Oslo har jag fått ett litet provisorium i nederkäken som ser ut som riktiga tänder. MEN...! Provisoriet har en liten vass kant som nu har repat upp hela tungan och jag har munhålan full av blåsor som smärtar så jag blir tokig!

Jag kan knappt prata, sluddar och har ont hela tiden. Det gör ont långt bak i svalget och ut mot örat också.

Ska man vara fin, får man lida pin heter det ju. Men detta?

Nu bär det iväg till tandläkaren igen idag för ett litet akut ingripande. Jag vill ju vara presentabel när jag ska iväg och träffa min idol om några dagar. Tänk om jag står där och kanske får prata med honom och så ramlar provisoriet ut och landar på hans sko eller nåt?

Om några veckor åker jag och Bästa Vännen till Oslo.

En resa vi planerat länge, och som säkert blir underbar och trevlig på många sätt och vis. Vi ska bl a gå på nyinvigda operahuset och se en föreställning av Verdis "Don Carlo".

Det nyinvigda operahuset i Björvika

Jag har inte varit i Oslo på 41 år, och jag har heller inte träffat mina kusiner där på flera decennier. Det ska bli så trevligt.

Men... jag har ju kämpat som en iller för att gå ner jättemycket i vikt inför resan. Okej, minus 60 kg på 1½ år är väl inte så illa pinkat, men jag är långt ifrån färdig.

Mina leder är som de är. Och det gör ont att gå och stå mycket. Och gå och stå är väl vad man gör i Kongens By, med tanke på Karl Johan, Studenterlunden, Vigelandsparken o s v.

Hade tänkt ta injektioner med tuppkam i knälederna inför resan, för det har jag fått förut och det har funkat bra.

Men det är dyrt. Och pengarna räcker inte.

Tänk om jag måste stappla och linka på operan! Jag som vill vara en dam av värld, om så bara för en kväll!

Kuckeliku!

Nu vet jag varför jag har tänkt lite mer än vanligt på befäl, blanka knappar och stiliga herrar den senaste tiden. Jag har börjat äta progesteron, ett kvinnligt könshormon, som lite förenklat balanserar de andra hormonnivåerna.

Och så förstod jag idag att jag kanske har överdoserat lite väl mycket... Hm...

Äntligen! HÄR!!! och HÄR!!!

Nu jublar Wolmer.

Jag missionerar rätt ofta.

Eftersom jag själv är ett levande exempel på att kosten visst kan påverka vår hälsa och vår vikt i positiv riktning, anser jag att det är min skyldighet att bringa denna kunskap till så många som möjligt.

Många har jag hjälpt, många har hittat vägar och kan glädjestrålande berätta för mig hur mycket bättre de mår och hur mycket de gått ner i vikt. Sånt är underbart.

Men det finns några kategorier människor som jag aldrig lyckas nå, hur väl påläst jag än är, och hur mycket jag än "bevisar".

1, Fegisen

"Ja, jag har läst boken som jag lånade av dig, men jag vågar nog inte. Det är alldeles för mycket mättat fett. Och dessutom har jag högt kolesterol och min doktor säger att jag måste dra ner på fettet!".

(Alltså har man INTE läst boken, och INTE fattat några samband alls!)

2, Latmasken

"Jo, jag ser att det har funkat bra på dig, men jag tycker alldeles för mycket om bröd och skulle inte kunna tänka mig att leva utan potatis, det är ju så gott!".

(Om det bara hängde på vad som smakar gott eller ej, så skulle jag också äta bröd och potatis. Men jag vill leva! Helst tills jag blir 150 år!)

3, Den ignorante

"Jag har läst om det här förut, och tror visst på det här. Men jag har ju ingen övervikt, så jag behöver inte tänka på kosten!".

(Nä, hälsa kommer ju inte inifrån... Bara man är normalviktig så är man automatiskt frisk alltså. Tänk om alla normalviktiga som dör i hjärtinfarkt visste det!)

4, Järnridån

"Det är jättebra att du har hittat det här! Men jag tror ändå att alla måste hitta något som passar just dem! Det är olika för olika människor förstår du!".

(LCHF är mig veterligen den enda naturliga kosten för ALLA människor. Och oavsett födoämnesintoleranser, allergier, sjukdomar, så är denna kost optimal för alla! Men visst, väljer man att svälta bort muskelmassa och tvinga sig själv till livslång Auschwitz-exercis för att hålla vikten, så fine...)

Kasta pärlor för svin? Jag gillar faktiskt grisar, och är övertygad om att en gris i all sin klokhet skulle fatta sammanhangen rätt snabbt.

Har från säker källa fått veta att nedanstående produkt ägnar sig ypperligt till insektsbekämpning.

I synnerhet sådana här små krabater...

Yngsta dottern, som inte är någon insekt, går sedan en tid på en känd överviktsenhet för barn, hos en mycket känd professor. Där rekommenderar man varmt just denna kemikaliesörja, och tycker att det är helt okej att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får i sig antimateria som denna.

Jag ser som min uppgift att göra precis tvärt emot de rekommendationer vi får på denna klinik. Hittills har det lett till ökad hälsa för både dottern och mig. Inre såväl som yttre.

Stayin' alive?