« Ett operaäventyr | Hem | Jag har sündat »
Bonheur passé
Skrivet:   27 september kl. 16:34

 

Svunnen lycka.

Eller på norska, tapt lykke.

Så många minnen som strömmade emot mig under mina dagar i Oslo!

Min barndoms föremål och trygghet, tavlor, gamla klädesplagg, onkel Torbjörns smedsverktyg... Alla sakerna finns fortfarande i säkert förvar och tas väl om hand av nästa generation.

Men ändå... Minnena av hur allt hade sin bestämda plats i mormors och morfars hus, eller i tante Livs hem, det gör lite ont. Nu finns de inte i livet längre, och tingen har fått andra hem att vara i.

 

 

 
Kategori:   Vemod |  Permalink |  Kommentarer [13]
Kommentarer:

Ja, det är lite sorgligt med saker som har flyttats från "sitt rätta ställe" men de finns i alla fall kvar! Det folk brukar sakna mest om de har råkat ut för t ex en brand är just fotografierna...Den där isbjörnsfällen såg maffig ut, finns det någon historia bakom den?

Skrivet av LatMask den 27 september, 2008 kl. 17:28 #

Hej LatMask! Visst är huvudsaken att tingen finns kvar, och framförallt minnena som är förknippade med dem. Isbjörnen har en historia, men jag är inte hundra på den. Tror den kommer från Svalbard, men som sagt, jag är osäker. Fin och varm och hemsk på samma gång!

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 17:43 #

Jag kan fortfarande inte se filmen... :-(

Skrivet av astrantia den 27 september, 2008 kl. 17:52 #

NU funkade det! Å, så fint du gjort! Mycket känsligt, och man förstår hur många minnen de gamla tingen väcker. Roligt att du hittade fotografier också. Och bunaden är bedårande!

Skrivet av astrantia den 27 september, 2008 kl. 18:02 #

Så bra Astrantia! Det blir lite extra vemodig "krydda" med den där musiken tycker jag. Önskar jag hade en likadan bunad idag, men jag skulle förmodligen se ut som hela Majorstua i den...;-)

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 18:17 #

Fantastiskt - skulle passa bra på Tv som ett kortpausprogram. Verkligen stifullt.

Skrivet av liberum-weto den 27 september, 2008 kl. 22:15 #

Ja det är tur att vi kan ha minnen.Men det värsta tycker jag är när någon annan flyttar in i ``minnenas hus`` och gör om helt, det blir så fel tycker jag

Skrivet av susanne den 27 september, 2008 kl. 22:37 #

Att återuppleva minnen kan vara nostalgiskt, men också fint. Särskilt för dig som inte sett dessa saker på så lång tid! Jättefint bildspel.

Skrivet av clajo den 27 september, 2008 kl. 23:32 #

Hej liberum-weto, och tack för ditt omdöme. Det gläder mig att du gillar det!

Skrivet av Wolmer den 28 september, 2008 kl. 03:42 #

Hej susanne! Ja, minnen hör hemma där de "ska" vara, allt annat känns konstigt och fel. Nu finns alla kära föremålen spridda hos olika människor, men jag vet ändå att de förvaltas väl med kärlek och omsorg, och det värmer mitt hjärta.

Skrivet av Wolmer den 28 september, 2008 kl. 03:43 #

Hej clajo! Det blev verkligen ett kärt återseende som väckte många tankar och minnen, på gott och ont. Som livet självt. Kram och tack än en gång för en underbar musikupplevelse!

Skrivet av Wolmer den 28 september, 2008 kl. 03:44 #

Vilken fin upplevelse du haft. Operahuset är verkligen magnifikt. När jag var liten fick jag gå på Vigelandsanlegge med min morbror. Vi var på väg från Grimstad (där moster semestrade hos sin släkt) till Stockholm och jag fick bo på hotell för första gången i mitt liv. Tror till och med att jag fick eget rum. Vi gick också på CarlJohann om jag inte minns fel. Det var skönt att vara liten på den tiden.

Skrivet av LenaK63 den 28 september, 2008 kl. 19:20 #

Hej LenaK63! Visst är det skönt att ha sådana fina minnen! Kram!

Skrivet av Wolmer den 28 september, 2008 kl. 23:48 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg