« Bilder från Oslo | Hem | Bonheur passé »
Ett operaäventyr
Skrivet:   26 september kl. 17:12

Nu ska jag berätta hur operaäventyret avlöpte!

Astrantia och jag gjorde oss så fina, så fina. Vi ondulerade håret och sminkade oss och klädde oss som två damer av värld (undertecknad iförd outfiten "Libanesisk hemmafru").

När vi anlände till Oslooperan, hade vi ganska gott om tid, så vi slog oss ned intill sceningången för att ta in helheten och ladda lite. Gissa vem som kom ut och tog sig en cigg då? Ingen mindre än René Pape!

Astrantia tyckte att jag skulle gå fram till honom och be om autografer, men jag vågade inte. Fick några bilder av honom i stället, när han pratade lite med en tjej i orkestern.

Inne på operan var det STORT! Magnifikt. Ljust och vackert. Men salongen var bedrövlig... Hårda stolar som gjorde att vi fick kramp i både rumpan och benen ganska snart. Och föreställningen var över fyra timmar lång, så gissa om vi hade ont sen.

Mingel i pausen utanför huvudentrén

Efter ridåfall och applådåskor, fick jag och Astrantia lotsning till sceningången inifrån. Där skulle vi vänta på "de store". Och jag var helhispig så klart.

Plötsligt ser jag HONOM komma. Sur och vresig och envist stirrande ner i golvet. Jag fick panik och puttade fram Astrantia, som naturligtvis blev jätteförskräckt, men ändå lyckades säga något om "...my friend here" och pekade på mig.

Jag fick tag i kryckan och ställde mig upp på darrande ben. Skulle till att säga "Mr Pape, thank you for a wonderful performance", men det jag fick ur mig blev "hnrrz ... blrrrttphuuuui... drtrtt... sluurppdddw...". Han svarade "Thank you" väldigt avmätt.

Så repade jag mod och yttrade "You are the best singer in the world!" och tänkte att nu, NU kanske han åtminstone lyfter blicken och tittar lite. Men nä då. Han svarade bara "Thank you" igen.

Nåväl, han är en diva, det råder ingen tvekan om det. Men han signerade i alla fall både min CD-skiva med honom och programmet från operan. Jag fick dessutom lite hudkontakt på min högra tumme...

Två som däremot var både tillmötesgående och vänliga var svenske Peter Mattei och koreanen Andreas Kim. Peter var chosefri och trevlig och skrattade när vi pratade, och Andreas Kim kom till och med och satte sig bredvid mig och skrev en lång dedikation i mitt operaprogram. Inga divalater där inte!

Men egentligen tycker jag synd om Papen, som inte förstår sitt eget bästa, d v s att han behöver en Wolmer i sitt liv. Jag ska nog få honom på andra tankar!!!Skrattar


 
Kategori:   Wow! |  Permalink |  Kommentarer [20]
Kommentarer:

Välkommen hem igen!
Det verkar som om du har haft det trevligt i grannlandet, trots divalaterna hos Papen!
Det behövs ju så himla lite för att glädja sina medmänniskor, även om man är världens bästa bas.

Kramiz

Skrivet av Nilla den 26 september, 2008 kl. 18:59 #

Hej Nilla, och tack! Jo trevligt har jag haft det, med råge. Och divalater eller ej, Pape sjunger föredömligt och det var en upplevelse att få höra och se honom live. Ha det gott! Kram!

Skrivet av Wolmer den 26 september, 2008 kl. 20:14 #

Ja, han kunde verkligen ha bjussat på ett litet leende, han Papen, när vi nu hade gjort oss sånt besvär! Men kul var det att Peter Mattei och lille Alfred var desto mer tillmötesgående. Och visst var det här operabesöket en upplevelse att minnas för livet. Ja, hela vistelsen i Oslo var fantastisk. Du har så fina släktingar!

Skrivet av astrantia den 26 september, 2008 kl. 22:48 #

Vänta du Astrantia, nästa gång vi "stalkar" Papen då ska han banne mig le så ansiktet spricker! Det ska jag se till, med eller utan krycka...;-)

Men visst är kusinerna trevliga! Jag är så glad att jag fick återknyta kontakten med dem efter alla dessa år.

Tack för att du följde mig denna resa!

Skrivet av Wolmer den 26 september, 2008 kl. 22:55 #

Kul att läsa om din upplevelse!

Skrivet av Gunilla den 27 september, 2008 kl. 00:03 #

Hej Gunilla! Det var kul att uppleva den också...;-)

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 00:34 #

Härligt att besöket i huvudstaden gick fint och att du fick sådana upplevelser att ta med vidare. Du skriver så levande och det är roligt att få läsa dina tankar här!

Skrivet av Camilla den 27 september, 2008 kl. 01:06 #

Det ska vara en Ultra Höger "maffia Media IT Brutta som du att ens VILJA ta Foto av Ryske maffiosnon som Liknar alla kassa gamla KGB numera Oftast KorsRiddar malta Sortens SEXSlavsmugglare fast med "Fiina" Undercovers Jobb så tj att Israel STYR Hälfte o Ryssland andra Hälften VET ju tom ALLA Ryssar så att Medvedv Slickade RÖV på samma Israel deras 60årsdag som sedan Beväpnat o ANFÖRDE Berijas Georgier i anfallet MOT andra Georgier som Ryssarna Tufft svarade på var ju som det är Jobbar du för Bonniers eller...DERAS MoSsad3 har din taskig smak nästan 99% av gånger exakt som alla deras PorrBolags partbers

Skrivet av Earthling1RaoulPETEJoacimParfalkEldRödVNejlikaJEDI den 27 september, 2008 kl. 09:09 #

Jag väljer Peter Mattei vilken dag som helst! Hörde honom på en utomhuskonsert medan han ännu bara var "lovande" och har älskat hans röst sedan dess. Att han är så där ruskigt söt också gör ingenting alls! (Oops, maken läser väl inte här?! :-) Vad synd att Pape var en sådan diva. Det verkar ju ändå som att "utflykten" var fantastisk. Kul att höra!

Skrivet av Monica den 27 september, 2008 kl. 09:43 #

Hej Camilla, och tack! Roligt att du gillar min blogg. Osloresan kommer jag att leva länge på!

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 09:45 #

Hej Pete! Mitt hjärta klappar allt åt vänster det, och mannen på fotot är tysk operasångare...;-)

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 09:47 #

Hej Monica! Ja Mattei är underbar, och han ser både trevlig ut och är trevlig som person. Och utflykten var fantastisk, ja t o m magisk!

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 09:49 #

Trevligt för oss att få läsa också. Visst mår en diva inte helt bra - man blir inte sådan om man är harmonisk som hel person.

Skrivet av liberum-weto den 27 september, 2008 kl. 11:22 #

Hej liberum-weto! Kul att du gillar läsningen. Jag tror inte heller att en diva mår så bra innerst inne. De som bjussar på sig själva kommer som regel mycket längre, både privat och i offentligheten.

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 14:46 #

Det vill jag lova var en föreställning *ler*
Divalater och divalater, jag skulle tro att
han blivit blasé av sköna
damers uppvaktning. Du får bida din tid,
kasta blygheten åt sidan och
göra ett ordentligt överfall nästa gång.

Verkligen synd att ni skulle behöva sitta
så obekvämt. Det tycker jag är en stor miss
av inredaren. Det finns så bra material idag,
men pengar talar förståss sitt eget språk.

Trevligt berättat, tackar för den läsningen.
*kram*

Skrivet av ginger06 den 27 september, 2008 kl. 15:12 #

Hej ginger06! Du har säkert rätt, divorna är blasé. Och inte ger jag upp så lätt inte, jag kommer igen!

Skämt åsido, det var väl värt det, oavsett divor eller hårda stolar. Jag vill dit igen snart!

Kram!

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 15:17 #

Hej, och välkommen hem igen.
Det verkar som om du har haft det alla tiders.
Synd att så ``stora``människor visar sig vara så små.Vilken tur att det finns``små`` människor som visar sig vara stora i stället, kramar Susanne

Skrivet av susanne den 27 september, 2008 kl. 16:30 #

Hej susanne! Tack vännen! Vi hade det verkligen fint i Oslo. Och även om jag blev aningen besviken över världsstjärnans ointresse, så kan det inte förnekas att han fortfarande är världens bäste sångare! Kram!

Skrivet av Wolmer den 27 september, 2008 kl. 16:37 #

Jag tror att jag skulle få samma diva-svar från Persbrandt om jag vågade gå upp o prata med honom nästa Februari när han spelar i Gödot pjäsen...

Kul att läsa om din Opera resan!

Kram kram!

Skrivet av Heather den 28 september, 2008 kl. 12:50 #

Heather, jag är inte så säker på det! Persbrandt är säkert mån om sina fans. Och så klart du ska försöka ta chansen att få prata med honom om du kan! Kanske få en bild och en autograf också! Kram!

Skrivet av Wolmer den 28 september, 2008 kl. 13:33 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg