« Åsså tar vi lite... | Hem | Domen har fallit »
Förmiddag med psykolog och terapeut
Skrivet:   25 februari kl. 13:13

Har nyss kommit hem från ett besök på BUP-mottagningen härstädes.

Det var ett avslutande möte efter den tid med terapi som min yngsta dotter haft.

En terapi som för min dotters del bara har inneburit stress, plåga och ett tungsinne. Jobbiga tider att passa, ofta direkt efter en lång skoldag. Och jag har hela tiden ifrågasatt värdet av terapin, eftersom det för vår del bara varit ytterligare en pålaga och något vi måste göra för att bli godkända.

När dottern nu efter nyår började i en ny skola, försvann också kravet på individuellt utformad terapi och jag kunde säga "Nej, nu slutar vi!".



Vilken känsla! Att för första gången på så många år stå stark i sitt eget beslut och inte vara rädd att bli ifrågasatt eller nagelfaren av myndigheterna. Styrkt av framgångarna med LCHF-kosten, både för egen och för min dotters del, var det en enkel sak att stå på sig denna gång.

Terapeuten summerade åren som gått och lyfte fram "framgångar". Visst, framgångarna finns, det erkänner jag. Men de beror banne mig inte på terapin, utan på det faktum att LCHF gjort min dotter lugn, positiv och fokuserad.

Och i eftermiddag ska jag träffa min egen hjärnskrynklare...

 
Kategori:   Barnen |  Permalink |  Kommentarer [8]
Kommentarer:

Den funktionen som riktig mat har på kropp och knopp kan inte överskattas. Visserligen så talar de flesta om sin vikt men visst påverkar maten psyket rejält! Själv har jag ökat andelen fett och ligger nu på 70 E% och det funkar, jag har blivit mera stresstålig och humöret är överlag bättre. Jag överaskade mig själv häromkvällen när jag var ute och åkte på en av mina motorcyklar när bensinen "plötsligt" tog slut. Det är en av sönerna som brukar tappa ur den till sin cross och det blev till att dra den tunga cykeln drygt 1 km på en grusväg - tungt! Men jag blev inte ens irriterad utan kunde konstatera att dagens motion varit fullt tillräcklig,,,,

Skrivet av Tombola den 25 februari, 2008 kl. 16:43 #

Ja Tombola, precis så är det för mig också nu! Man har liksom en helt annan fördragsamhet med eventuella missöden. Förut gick jag i taket för minsta lilla, men nu tänker jag "Ja, ja, så kan det gå!". Härligt! Kram!

Skrivet av Wolmer den 25 februari, 2008 kl. 17:05 #

Innan jag började med LCHF hade jag en otroligt kort stubin, den blev rätt mycket längre vid kostbytet men nu verkar den växt lite till. Undrar hur många av de som besöker psykare som skulle bli botade om de fick rätt mat - kanske skulle de ordineras smör? Jag börjar tro att smör skulle kunna bota rätt många depressioner, linfröolja har jag oxå provat - det funkar det med. För att inte tala om ungarna som förväntas sitta stilla och lyssna på någon knastertorr lärare orera dagarna i ända. Inte konstigt att de bråkar lite,,,

Skrivet av Tombola den 25 februari, 2008 kl. 17:14 #

Jag är den enda i familj som äter LC kosten.. kul att du har fler i familjen som oxå går på samma kost, det underlättar! Kram, Heddan

Skrivet av Heather Kozak-Lundquist den 25 februari, 2008 kl. 17:27 #

Tombola, min dotter berättar att killarna i hennes klass - som har ungefär samma diagnos som hon - blir totalspeedade efter att ha fått socker i te, ätit skolmaten o s v. När ska någon se SAMBANDEN? Kram!

Skrivet av Wolmer den 25 februari, 2008 kl. 17:37 #

Hej Heather! Ja, det är enkelt, vi äter alla samma mat inom familjen. Det underlättar väldigt. Kram!

Skrivet av Wolmer den 25 februari, 2008 kl. 17:37 #

Även jag märker stor skillnad i uthållighet och fördragsamhet nu mot före LCHF. Smör hjälper mot det mesta, det är min fasta övertygelse! Och hjälper det inte, så blir det åtminstone lite lättare. Och godare! *slurp*

Skrivet av pavone den 25 februari, 2008 kl. 17:40 #

Ja Pavone, das ist richtig... Butter!!! Mein fett brennt!

Skrivet av Wolmer den 25 februari, 2008 kl. 17:46 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg