« Im Wunderschönen... | Hem | Nattens höna... »
Ledsen, kränkt och arg!
Skrivet:   3 maj kl. 17:45

 

Jag är både arg och ledsen. Nyss var jag på Det Stora Varuhuset tillsammans med min yngsta dotter, för att inhandla mat och förnödenheter inför kommande vecka.

Eftersom jag fortfarande har svårt att gå och stå länge, så använder jag min permobil vid sådana här tillfällen, så även idag.

När jag betalat och satt vid kassan för att packa, så kom en man helt oprovocerat fram och började reta sig på min dotter, som stod tillbakalutad och drack en Festis Free. Det är lördag, och dottern med alla sina funktionshinder, hade varit en ängel och hjälpt mig både att leta fram varor och att bära. Jag tyckte hon skulle få "ledigt" och lät henne stå där och vila sig lite.

Mannen börjar med att tilltala min dotter med orden "Ska du bara stå där? Ska du inte hjälpa till?". Eftersom jag vet att man alltid kommer längre med vänlighet, och att det dessutom kan vara rätt avväpnande, brände jag av ett leende i fejset på honom och sa värdigt och lugnt "Jag är kapabel att själv bedöma vad min dotter ska göra eller inte!". Då svarar mannen "Du... du SITTER ju!!!".

Nu började jag koka inombords, men behöll lugnet (tack LCHF!!!) och sa "Min dotter har gjort sig förtjänt av vilan, och jag kan fortfarande bedöma vad hon ska göra eller inte.Och det finns faktiskt dolda funktionshinder, så det kan finnas fler orsaker än du tror till att saker och ting är som de är. Men vad har du egentligen med detta att göra?".

Då säger mannen "Jag vet minsann vad funktionshinder är! Jag jobbar som speciallärare med 'såna' barn, så jag vet!!!".

"Bra" sa jag. "Då kanske du också inser att jag kan be om hjälp om jag behöver? Jag har inga som helst problem med det förstår du!".

"Men så bra för dig då!", svarade han hånfullt, tog med sig fru och unge och gick därifrån.

Uff, jag vet att jag är jättebarnslig nu, men jag blir jävligt ledsen av sånt här. Förmodligen retade han sig på oss av någon anledning, men behövde han säga så där? Och till mitt barn?

Stackars elever i hans skola, om han har samma attityd inför dem! Och stackars hans barn som får växa upp i den här attityden, förmodligen ärver densamma och för den vidare.

Hade jag haft kameran med mig, hade jag inte dragit mig för att ta en bild av skitstöveln och lagt ut här på bloggen!

 

 
Kategori:   Det svåra |  Permalink |  Kommentarer [12]
Kommentarer:

Sicken ärketölp! Och en sån ska vara speciallärare... Urk.
Men du, låten var rolig!
Skickar puss och kram och lite tröst.

Skrivet av astrantia den 03 maj, 2008 kl. 18:02 #

Astrantia, han var inte bara ärketölp, han var dessutom spydig, nedlåtande och hånfull. Hade han inte försvunnit så snabbt, hade jag banne mig kört efter honom med permobilen och "råkat" panga in i hans hälsenor...

Skrivet av Wolmer den 03 maj, 2008 kl. 18:07 #

Ein pucko, ja, grosses pucko...

Skrivet av JenJen den 03 maj, 2008 kl. 18:41 #

Vilken idiot. Varför skulle han över huvud taget behöva lägga sig i? Och varför skulle ni behöva drabbas av att han går och retar sig på nåt? Jag förstår om du är heligt förbannad och ledsen. J-kla karlslok!

Här kommer lite kramar i alla fall!

Skrivet av bluegoose den 03 maj, 2008 kl. 18:54 #

Vad bra att du kunde behålla lugnet. Det trodde han nog inte. Och han hade väl vaknat på FEL SIDA. Skrutt...
Lägg det bakom dig och gå vidare, så mår du bättre och han säkert fortfarande skit.
Kram MiaP

Skrivet av MiaP den 03 maj, 2008 kl. 19:10 #

JenJen, bluegoose och MiaP! Tack snälla ni! Visst, det är han som förmodligen mår skit fortfarande. Och han hade förmodligen en rejäl blodsockerdipp just då också...;-)

Kram på er tjejer!

Skrivet av Wolmer den 03 maj, 2008 kl. 19:24 #

Jag tänker in mig själv i situationen. Det vore inte helt otänkbart att jag klämt ur mig nåt i stil med:
- Vad är det som luktar så förfärligt när Du pratar - är det Din dåliga tandhälsa? Var snäll och stäng munnen innan jag spyr.

Ibland ska ont med ont förgås, eller vad man nu brukar säga. Att vända andra kinden till i såna här situationer är oftast omöjligt. Vad hade han med Ditt och Ert liv att göra öht? Undrar just hur han hade reagerat om Du skrikit HJÄLP, H J Ä L P, H J Ä Ä Ä L P så högt det gick. Det är väl inte förbjudet...;-)

Ta ingen skit Wolmer. Aldrig.

Skrivet av Airam den 03 maj, 2008 kl. 23:49 #

Hej Airam! Jo du ska veta att jag hade god lust att göra något av det du föreslår. Känner också en instinktiv längtan efter hämd, efter att det ska få svida i honom också.

Men jag får nöja mig med tanken på att han förmodligen inte är en harmonisk människa, som måste hoppa på folk på det här viset. Det är min tröst.

Tack! Och kram!

Skrivet av Wolmer den 04 maj, 2008 kl. 02:14 #

en han sa ju så bara för att jag sa en spydig kommentar åt pojken.

Skrivet av Don-san den 04 maj, 2008 kl. 15:07 #

Nej Don-san, du frågade pojken vad han stirrade på. För det GJORDE han! Ohyfsat dessutom. Det var ingenting som den där pappan ens märkte, för i så fall borde han ha sagt åt sitt eget barn, i stället för att ge sig på dig!

Skrivet av Wolmer den 04 maj, 2008 kl. 15:33 #

Hämnden är ljuv, allt han sa till dig studsar tillbaka i den stund du förlåter honom. Den hämnden är härlig. För den gör dig fri samtidigt.

Skrivet av VenusEva den 04 maj, 2008 kl. 21:48 #

Jo VenusEva, du har rätt. Men det gör ont i mitt modershjärta i alla fall! Kram!

Skrivet av Wolmer den 04 maj, 2008 kl. 21:53 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg