« En bild... | Hem | Wolmers Dijonfilé... »
Nattsvart
Skrivet:   27 juli kl. 03:48

Glada, mulliga, starka, positiva Wolmer bekänner färg nu.

Nattsvart.

Hjärtat slår som en stångjärnshammare och det susar i huvudet. Tror inte jag har känt mig så här illa till mods på väldigt, väldigt länge. Sömn i natt är inte att tänka på.

Ärligt talat är jag förtvivlad.

Låst.

Jag har ingenting som är bara mitt. Inte ens min musik får vara min.

Och förmodligen kan ingen förstå hur jag känner.

 

 

 
Kategori:   Det svåra |  Permalink |  Kommentarer [17]
Kommentarer:

Det låter inte bra - men visst är det väl hettan som påverkar.
Nej - jag kan nog inte förstå, men hade det verkligen lättat om jag förstod hur du kände. Det är väl viktigare att vi kan känna med dig.
Hoppas du kan hitta något positivt att gå mot snabbt igen.

Skrivet av liberum-weto den 27 juli, 2008 kl. 04:18 #

((((kramar)))) till dig. Vet ej vad jag ska säga men bara vet att jag ska ha dig i mina böner och hoppas du får tröst i din skyddsängel och Guds famn.

Skrivet av Heather den 27 juli, 2008 kl. 09:09 #

Jo.
Du får en Tussekram också.

Skrivet av tusse den 27 juli, 2008 kl. 10:28 #

Aww, vad har hänt :O

Skrivet av Rakel den 27 juli, 2008 kl. 11:00 #

liberum-veto, tack för din medkänsla! Värmen kan nog göra sitt till, men livet är komplext ibland och jag tappar lätt taget när det blir för många ingredienser. Det är nog bara så. Kram!

Skrivet av Wolmer den 27 juli, 2008 kl. 13:51 #

Heather, vännen, tack! Det känns gott och trösterikt att du tar med mig i dina böner. Kram!

Skrivet av Wolmer den 27 juli, 2008 kl. 13:52 #

Tack Tusse! Jag blir faktiskt rörd. Kram tebax!

Skrivet av Wolmer den 27 juli, 2008 kl. 13:53 #

Hej Rakel! Ibland känns allt lite övermäktigt. Var inte orolig hjärtat! Puss och kram!

Skrivet av Wolmer den 27 juli, 2008 kl. 13:53 #

En stor kram från mig också. Det är inte lätt livet. Oftast är det faktiskt rätt svårt. Och ibland blir det överjävligt omöjligt. Håll ut!

Skrivet av astrantia den 27 juli, 2008 kl. 17:42 #

Finns bara ett samtal bort. Bara ring nästa gång! Det är det vi är till för, oss vänner emellan. Kram,

Skrivet av VenusEva den 27 juli, 2008 kl. 21:37 #

Astrantia, tack. Man får simma lugnt kanske...?

Skrivet av Wolmer den 28 juli, 2008 kl. 15:53 #

Hej VenusEva, och tack. Ska göra som du säger. Känns fint att höra.

Skrivet av Wolmer den 28 juli, 2008 kl. 15:54 #

finns det något jag kan göra för dig? varma kramar

Skrivet av jag vill hitta solen den 30 juli, 2008 kl. 17:12 #

ps kan du inte berätta hur du känner? berätta på ditt sätt, var någonstans du vill, för vem du vill?

Skrivet av jag vill hitta solen den 30 juli, 2008 kl. 17:15 #

Hej jag vill hitta solen! Tack snälla vännen för din omtanke! Vet inte riktigt vad jag ska berätta, för det är väl kanske "bara" så att man ibland halkar ner i svarta hål och endast ser förtvivlan och det som är negativt. Förväntningar som kommer på skam, andras förväntningar på mig o s v. Men tack för ditt stöd, det hjälper jättemycket! Kram!

Skrivet av Wolmer den 30 juli, 2008 kl. 20:14 #

Hej, hoppas att du mår bättre nu. Ville bara säga att du visst har någonting som bara är ditt. DU. Tänk påatt det bara finns en som du i hela universum, DU är helt och hållet unik, kram sussi

Skrivet av susanne den 07 september, 2008 kl. 16:57 #

Hej susanne! Tack för dina goa ord, de värmer jättemycket. Det är lite tuffa puckar fortfarande, men det ska nog ordna sig i alla fall. Kram!

Skrivet av Wolmer den 08 september, 2008 kl. 01:05 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg