Det är viktigt att ha ett sunt förhållande till mat. Det vet jag och för det mesta så tycker jag att jag har det. Jag menar, jag bryr mig inte om vad jag äter, jag äter ju vad som helst. Godis, McDonalds, grönsaker, glass, frukt, pasta. Jag äter nästan det mesta och inte i några överdrivna mängder. Det är väl sunt? Även om jag inbillar mig själv att jag mår bra med mig själv och vad jag äter så pågår en ständig argumentation i mitt huvud. Tro det eller ej, men jag spenderar timmar varjedag med att tänka på vad jag borde och inte borde äta. Hur min kropp ser ut nu i förhållande till förut och hur jag vill att den ska sa ut i framtiden. Jag försöker komma på lösningar, träningar, dieter, svält. Men det slutar alltig med att jag inte gör någonting.. vilket bara resulterar med att jag går runt med konstant ångest över vad jag stoppar i mig.

När ingen ser kan jag utan problem stå framför spegeln i 20 minuter och titta på min mage och mina lår i olika vinklar. Jag kan sitta vid datorn och kolla igenom gamla bilder och få tårar i ögonen över att jag inte kämpade mer för att behålla min vältränade kropp.

Och nej, det här handlar inte om att jag anser mig själv vara överviktig eller fet på något sätt. Jag vet att jag inte är tjock. Men jag vet också att det inte är hälsosamt att lägga så mycket tankeverksamhet på mina matvanor och träningsvanor. Frågan är väl kanske varför jag inte gör slag i saken och köper ett gymkort? Damn. Jag vet inte vad jag ska göra längre, men jag är så trött på att slåss mot mina tankar, så trött på att hela tiden försöka komma på nya sätt att slippa undan mina egna tvångstankar och ångestframkallande beteende.

Jag är för smart för att svälta mig själv och för dum för att börja träna. Eller vad är det frågan om?

FÖDELSEDAGSPRESENTSTIPS: PENGAR TILL ETT GYMKORT.

Jag är inte tjock, jag kan äta vad jag vill.

Din otränade, äckliga kossa. Hur kan du ens tänka så?

Jag kan börja träna, då får jag lätt tillbaka min gamla kropp.

Det är försent nu, det fattar du väl själv. Från och med nu går det bara utför.

Det är bara naturligt att gå upp vikt när man blir längre.

Du har växt en centimeter men gått upp 5 kg. Do the maths, fatgirl.

Jag var ju nästan anorektisk förut, det var inte snyggt!

Nehe, men du tror du är snyggare nu eller?

Jag är inte tjock.

Nejdå, bara lite pluffsig.

Jag borde inte spendera så mycket tid på att tänka på mat! Äta bör man annars dör man.

Du borde INTE spendera tid på det? Det är det ENDA du borde fokusera på.

HÅLL TYST! JAG MÅR BRA SOM JAG ÄR!

JASSÅ?! Varför kan du inte sluta tänka på det då?!

- tystnad -

Jag vet inte.

Nä, juste... tjockis.