#10 Fransson, Luleå Hockey


Underbar hockeyspelare, -När det fungerar.

Just nu = Inga poäng, missar mål, dräller i försvarszon och missar i markering.


Min känsla är att Fransson inte har "våga för att vinna" eller "det här klarar jag lätt" känslan i sig längre. Om det sätter sig i skallen blir allt fel, från uppåkning eller till att släppa puck. Är han utpumpad och för trött så att han ej hinner med i egen zon?

Om det är press han känner, då bör det läras ut att det spelar ingen som helst roll vad någon annan tycker. Jobbet är att vinna matcher, vinner man matcher får man en härlig rytm i sitt liv, en högre levnadsstandard samt inkomst.

Om matcherna ej blir vunna, om poängen aldrig kommer. -då blir det mer problematiskt. Det är troligen inget som ordnas via några små enkla ord.

Frågan är då om just Fransson är där, fastän Luleå vinner sina matcher? Om han inte känner sig lika delaktig pga sviktande eget spel.
Man är inte bättre än vad man är, kanske Fransson bör spela enormt säkert och sluta vara just vår Fransson?

Men att det hypotetiska "faktumet" skulle accepteras innan pensionering finns ej på kartan. Dvs, det är förmodligen bara för pojken att köra på och hoppas att träning ger färdighet. Allvaret har redan börjat.


Blev lite luddigt inlägg det här. Kände bara att jag blev tvungen att skriva lite om "10:ans" rätt mediokra säsongsinledning.

Måste tillägga att min ståndpunkt är "jobba på". Det släpper för honom snart, poängen kommer och misstagen kommer då att accepteras, eller åtminstone mildras i minnet.


Vill påpeka att jag ej påstår mig vara bättre än Johan Fransson på något plan.
Vill även påpeka att jag ej påstår mig förstå idrottspsykologi.
Ville bara få ut några tankar ur huvudet. Men konstigt nog är dOm fortfarande kvar.


Nu är jag för trött för att skriva, just nu är det tur att jag inte är hockeyspelare.
Finns nog en stor risk att detta tas bort efter korrekturläsning. Det blir någon senare dag.


På återseende.