Ett citat från en konferens om dagens nyhets- och mediekultur, vilken personlighet som är mest gångbar:

"Specialister utan själ. Sensualister utan hjärta" (Gaye Tuchman).

Det gör ont, som Lena Ph. skulle säga.

Idag är jag stolt. RFSL planerar en pridefestival i Åke Greens hemstad, Borgholm. Det är så rätt tänkt. Om han inte kan fällas i HD bör debatten flyttas till hemmaplan.

Åke Green anser att det hela är obehagligt och osmakligt. Bögar, flator, transvestiter och transsexuella runt husknuten. För egen del blir jag varm och glad vid tanken.

Bögar, flator, transvestiter och transexuella som visar upp sig i all sin guddomliga prakt under varma Ölandsnätter och dagar.

Men jag oroas samtidigt. De konservativa krafterna tilltar för varje dag som går. Våldet mot oliktänkare och olikgörare likaså. Demonstrationer uppfattas som provokationer.

Gud, låt det goda segra innan slutet!

Förtroendet för moderatledaren Fredrik Reinfeldt sjunker, enligt resultatet av en Sifo-mätning som Aftonbladet publicerar idag.

Det förvånar mig inte. Jag är mer förvånad över att nedgången inte har kommit tidigare. Det är för mycket "image". För lite handling.

Fredrik Reinfeldt gör sig onekligen bra i TV. Han pratar trevligt och ser trevlig ut. Med det är bara en plattform. Han måste göra något också.

Fredrik Reinfeldt har onekligen gjort mycket ur ett internt moderat perspektiv. Men är det med externa initiativ? Det som lever kvar i minnet är banderoller med slogan "Vi älskar Sverige". Alliansen. Orange. Tågresor. Och något om vargar.

Det ter sig alltså glest med riktiga idéer. Mer och mer liknar därför Fredrik en scoutledare, snarare än statsminister. Och det lär bli ett allt större dilemma för Moderaterna.

För att locka väljare vill inte moderaterna ha någon ideologisk kritik med socialdemokraterna. Personval med Fredrik i spetsen ter sig internt som säkrare kort.

M satsar visserligen hårt på att vara ett nytt "arbetarparti". Men det måste i så fall bli något mer än att vara trevlig mot facket, något mer än "sociala skatteväxlingar".

Hittills har Fredrik Reinfeldt personifierat tryggheten bättre än Göran Persson. Men folk är i grund och botten mer rädda för att förlora än att vinna.

Folk är mer rädda för att förlora tryggheten som de har än att vinna ny bättre trygghet. Vinsten med M och Alliansen måste därför te sig långt större än vad den gör idag.

För en vecka sedan anlände ESAs rymdsond "Venus Express" till planeten Venus. Ett par dagar senare fick vi en bild. Därefter ingenting. Det var likadant med rymdsonden till Mars. Det dröjde flera veckor innan ESA lyckades publicera bilder med någorlunda tidsintervall.

Det här är ännu ett tecken på ett trött och segt Europa. Varför är eller görs inte rymdtekniken och forskningen mer offentlig?

Min gissning är att europeisk rymdforskning i första hand tjänar konservativa syften, miljö- och klimatforskning, snarare än exploateringssyften, som den amerikanska och numera även den kinesiska. Den är defensiv, istället för imperialistisk.

Det är i och för sig nobelt, men också jävla tråkigt. Så är det även med europeisk näringslivs- och forskningspolitik i stort, med vissa undantag för Storbritannien. Politiken konserverar det som är bra, men har väldigt svårt att hitta nya vägar.

Så fram för mer rymdpolitik i valet!

Jag tror i alla fall att många svenska ungdomar behöver djärvare visioner än vad som serveras idag - 430 000 förstagångsväljarna vars framtid är skriven i stjärnorna snarare än i några partipolitiska program. Partiernas idéer är på det här området löjeväckande tama.

Min pojkvän Jocke brukar drömma knäppa saker, men nattens dröm slår något av rekord. I natt var han i San Francisco, som låg belägen på en klippa. Det var varmt, soligt och skönt, men en hel del mördare strök längs gränderna.

En av hans bästa vänner, Sandra Andersson, var också där (som för övrigt ska driva en personvalskampanj för Fi - rösta Sandra!). Hon hade en date med en mördare, men förstod det inte. Men det gjorde hennes syster.

Hennes syster var skitarg och skrek från sin balkong att Sandra måste skärpa sig. Jocke förstod att Sandras syster kände mördaren och att hon själv var nästa offer. Han bestämde sig för att bevaka hennes lägenhet.

Jocke fick övernatta hos hennes grannar: statsvetaren Sören Holmberg och journalisten Gustav Olivecrona. Sören och Gustav hade något skumt ihop, men de var väldigt trevliga.

Sören visade bland annat Jocke sin bibelsamling, en mängd biblar i konstiga format, bland annat en bibel som Tetra Pak. Jocke behövde dock andra grejer, sömnpiller. Även här visade sig Sören behjälpig.

Det var som sagt en varm, solig och skön dag i San Francisco.

Vi trodde att könskampen med Fi i spetsen skulle ersätta klasskampen i valet 2006. Men allt talar för att kampen istället handlar om ålder. Att valfrågan snarare är en åldersfråga.

Osynliga partiet (SUF) riktar sin vrede mot Centerpartiet. Man vandaliserar partiets lokaler. Jag tror inte mina öron och ögon. Det ter sig som ett skämt.

Centerpartiet är ju ett snällt parti. Deras politiker är mest tafatta, till och med mesiga, med undantag för några få, däribland nyliberalen Fredrik Federley.

Visst, partiets förslag till ungdomsavtal ter sig aggressivt, dvs. att låta arbetsgivare anställa och sparka ungdomar (upp till 26 år) efter behov. Men i själva verket är det ett ganska snällt förslag.

Anställningstryggheten har alltid varit en otrygghet för arbetsgivare. Och i en rörlig och rörig omvärld blir det så allt mer. Alla  organisationer kan tvingas förändra och ställa om sin verksamhet snabbt.

Ungdomsarbetslöshet, till visstids- och projektanställningar, följer av det. Och därför är ungdomsavtal ett ganska snällt förslag. Det kan skapa bättre möjligheter att få stanna på en arbetsplats, lika väl som man kan bli sparkad.

Men självklart är det ingen rolig utveckling för unga. Äldre får åtnjuta anställningstrygghet, medan unga får finna sig i en otryggare tillvaro. Som om generationskriget mellan 40- och 60-talisterna inte räckte.

Det bästa vore om alla kunna avstå från trygghet, äldre som yngre, näringsliv som offentlig förvaltning, män som kvinnor. Men tyvärr. Den enes bröd, den andras död. Det gäller även trygga Sverige.

Konflikten mellan Centerpartiet och osynliga partiet (SUF) är därför kanske inte så konstig. Unga radikaler ger sig på gamla bönder. Valet 2006 känns helt plötsligt som en tidsmaskin. Men vi åker bakåt, inte framåt.

Det är något visst med Östermalm. Välkomstbrevet från Östermalmssossarna var det trevligaste som jag har fått på mycket länge. Inget tjat om klasskillnader och kampvilja. Tvärtom, riktigt trevliga, uppmuntrande och varma ord.

Det förde tankarna till Alf Svensson och KD, fast ändå inte.

Hur som helst, mer intressant var introduktionspaketet till Sverigedemokraterna. Otroligt spännande! Vi (de) kör benhårt med mer journalistisk stil på informationen, två tidningar i nyhetsformat och flera informationspamfletter.

Det ser mycket mer proffsigt ut än vad jag trodde.

Ett av de mer intressanta avslöjandena är att "Leijonkungen bluffar återigen". Folkpartiet utger sig för att ha en restriktiv invandringspolitik, men i själva verket bluffar dem. De vill ha 50 miljoner nya invandrare!

Ja, säga vad man vill, men politik är relativt.

I övrigt, det bästa med Fi är deras balliongar. Jag älskar lila ballonger. Det gör mig sååå glad och varm i själen.

Bild i dagens Metro. Jag vet inte om det värmer eller skrämmer. Men kul är det.

Idag är jag medlem i tio partier, inklusive Sverigedemokraterna. Jag funderade länge, men jag måste löpa linan ut om jag ska vara sann mot idén.

Det känns skönt. Min självkänsla känns nu osårbar. Hur ska jag kunna bli besviken? Och hur kan andra bara vara medlemmar i bara ett enda parti?

Enpartimedlemmar kan bara jubla när opinionssiffrorna åker upp för ett parti. Medan jag kan jubla oavsett om de åker upp eller ner för alla partier.

Gissningsvis har det att göra med monogami. Politisk monogami tyraniserar Sverige. Medan jag står för politisk polygami.

Ja sannerligen, politik är ett mysterium. Allt är ett mysterium.

Under 20 år röstskolkade jag i valen. I år känns det som om jag verkligen vill och kommer att kunna ta ställning.

Så småningom.