Polisrazzian mot the Pirat Bay igår har hittills resulterat i över 1000 nya medlemmar i Piratpartiet. Partiet har nu över 3000 medlemmar.

Det är svagt och patetiskt att svenska politiker och myndigheter har fallit till föga för amerikanska påtryckningar. Så mycket är ord värda från de sju etablerade riksdagspartierna som intygar att privata enskilda fildelare inte ska drabbas av polisens hetsjakt.

Det är bara att konstatera att vi är på väg mot en gränslös polisstat där kontroll är självändamål och där medborgerliga rättigheter lever på undantag. Den etablerade medie- och musikindustrin dikterar numera villkoren för den svenska rättsstaten.

Fy fan!

P.S. Mannen till vänster, nej nej nej..., jag menar naturligtvis höger, är Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén. Jag undrar vad han njuter mest av, att dirigera gårdagens polisjakt på fildelare eller att stå i själva rättssalen?

Det är paradoxalt. Valet mellan höger- och vänsterblock i svensk politik har aldrig varit mer tydligt, samtidigt som gränserna har suddats ut.

Den självklara förklaringen är att skillnaderna numera bara handlar om förpackning, inte innehåll och värderingar. I en sådan värld finns det inget mittfält, bara kontraster och färger.

Det här förklarar varför valet är så svårt. Vi ska välja mellan mjuka och hårda paket, utan att det speglar innehållet. Det är som bäddat för besvikelse.

Är det då verkligen klokt att välja mellan höger och vänster? Är det inte bättre att söka sig ett helt annat politiskt fält? Jag bara undrar.