Så där ja. Nu steg självkänslan några grader. Polisen bekräftar att glas-i-kyckling inte är något planerat sabotage, utan sannolikt rör det sig om oberoende handlingar av galna personer, samt en stor andel falsklarm. Vad var det jag sa (larmsjukan)! Nu kanske etablerade nyhetsmedier kan fundera på sin roll en stund. Ytterst handlar historien  om en ohälsosam idésmitta där medierna har en nyckelroll.

Det finns en hel del mer eller mindre galna personer som tänder på andra människors oro, rädsla och skräck. Ju mer oro, desto mer njuter dem. När nyhetsmedierna slår på med sina feta rubriker är det rena julafton för dem. Det är som att släcka elden med bensin. Dom som inte lägger glas i kycklingen kan ändå ringa in och berätta att dom har hittat en glasbit i någon ny produkt.

I princip är det alltså samma drivkraft, att lägga glas i maten på riktigt och att berätta om glasfynd när det inte finns något glas i verkligheten. Man går igång på andras oro och rädsla, precis som nyhetsmedierna själva. Nyhetsmedierna har en nyckelroll i dessa sjukliga drivkrafter. Ju fler människor som läser ett och samma medium, ju större och fetare skräckrubriker, desto större är drivkraften hos vissa att bidra till den kollektiva oroshärden och rädslan.

Jämför det med bloggar. En normal blogg kan aldrig uppbåda denna drivkraft. En blogg förmedlar  personliga röster, inte anonyma budskap. Personliga röster är en fråga om trovärdighet. En läsare förhåller sig därför alltid mer eller mindre kritisk till en blogg. Annat är det med nyhetsmedier. De är officiella kanaler för kollektiva och anonyma budskap, en utmärkt grogrund för masspsykos.

För övrigt, rösta på Piratpartiet i Europaparlamentsvalet!

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, media, bloggar, kyckling, kris, ekonomi

(DN, SvD, AB)