Ett danskt företag, Ole Nonbye, förbjuder negativ information som rör finanskrisen. Allt för att bryta den negativa spiralen. Tidningsartiklar klipps ur och läggs i en låda. Samtal med kunder måste vara positiva. Allt för att skapa en positiv stämning.

Är det en optimal attityd för att hantera krisen? Kanske god som någon, men jag kan inte låta bli att undra hur det känns att låtsas som om krisen inte finns. Det måste väl ändå bli resultatet när omvärlden upplever att det är kris? En känsla av fejk? Självbedrägeri?

Samtidigt kan vi hävda att krisen i sig är fejk. Att den "bara" är "psykologisk". Inte riktigt riktig. Att den bara finns i våra huvuden. En masspsykos. Om alla bara vänder på perspektivet skulle vi få högkonjunkturen tillbaka imorgon. Eller?

Hela samhället är en konstruktion. Varför skulle inte finanskrisen vara verklig bara därför att den bottnar i psykologi? Och i så fall, är det inte bättre att möta krisen med distans, snarare än att gripas av panik, eller att helt förneka den. Är det inte bättre att helt enkelt inte låtsas om den?

Det var väl det som Obama gjorde när han igår gästade Jay Lenos "The Tonight Show". Visst , krisen finns därute, men livet är större än så. Låt alla känslor tala, positiva som negativa, men låt oss inte förlora oss i vare sig det ena eller det andra.

Här har Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin något att lära. Varför inte lätta på trycket? Varför inte vara lite mer öppna och personliga? Båda är lika uttrycksfulla som gamla generaldirektörer på statliga myndigheter.

(DN, SvD, AB)