
För en si så där 10-20 år sedan var miljöaktivism ett av mina stora intressen. Vid något tillfälle kommenterade min bästa vän miljöproblemen på följande sätt:
”Hur ska människor kunna bry sig om miljön när de inte bryr sig om varandra?”
Idag, dagen efter Köpenhamnsfiaskot, är det en träffande reflektion. Konferensen bekräftade inte bara att klimatproblem är lågt prioriterade i finansiella kristider, utan att människor sätter egna intressen så mycket högre än andras.
Jag tänker nu inte på utvecklingsländernas egenintressen, utan den svenska regeringen, som säger sig vara besviken på andra länder som har blockerat processen. Det luktar svavel.
En framgångsrik förhandling bygger på förkunskaper om sin motpart. Uppenbarligen var kunskaperna bristfälliga. Bristfälliga kunskaper bottnar vidare i bristfällig motivation och intresse.
En attitydfråga.
Som ordförande för EU har Reinfeldt därför ett stort ansvar för misslyckandet.




