Ännu en dag i Kalifornien går mot sitt slut. Min partners blekning av sina tänder är framgångsrik. Jag är AMAZED, men får inte ta några foton till bloggen än, eftersom han vill vänta tills tänderna är perfekt vita. Han har nämligen bestämt sig för att byta liv. När blekningen är klar ska han komma ut som Runar Anka, en Kalifornisk ideal kombination av Runars and Annas framgångsrecept, nämligen att se sig själv som den perfekta gåvan till alla medmänniskor. Kronan på verket, själva kröningen av Runar Anka, blir platinablonderat hår.

Själv är jag mycket nöjd med mitt yogapass ikväll, men känner inte att jag har uppnått samma kaliforniska ambitionsnivå som min partner. Min tränare är en ung kille, Adarsh Williams, som ständigt försöker sälja in exklusiva personliga coachingpass, till exempel ”advanced therapeutic stretching technique” (AIS). Jag kan inte klandra honom. Trots sina unga år är han familjefar. Och här i Kalifornien gäller det att sälja sig själv för att överleva. Det förklarar samtidigt varför jag aldrig känner att stämningen eller mysigheten infinner sig här. Alla tänkbara tillfällen är nämligen ”opportunities”, även på det personliga planet. Hur stämningsfullt och mysigt är det för en svensk som är uppvuxen med toffelhjältar som Fridolf och Kalle Anka, med midsommar och julafton, med långa middagar utan prestationskrav.

Det finns nu inga regler utan undantag. Efter 3.5 månader har jag och min partner äntligen hittat ett MYSIGT café där vi kan få riktigt gott italienskt kaffe. Inget Starbucks här inte. Inga fler pappersmuggar fyllda med färgsatt kokhet mjölk. Istället är det nu riktiga cappucino- och espressokoppar, med croissanter som smakar som croissanter. Inget att anmärka på, förutom en viss amerikansk säregenhet som inte går att råda bot på, nämligen att det ska ta sån tid att göra en kaffe.

En barista jobbar snabbt och effektivt, men inte här i Kalifornien. De verkar inte ta sitt jobb på allvar. Frågan är om de ens ser sig själva som en barista. De hanterar den enorma espressomaskinen lite förstrött och mycket långsamt. Det är helmysko. I alla andra yrkesroller är amerikaner hyperaktiva och snabba på gröten. Åtminstone ser det ut så, men när det kommer till kaffe, ja, då är det helt plötsligt ok att det går långsamt. Saken blir än lustigare om vi jämför med Italien. Där är väl en barista den enda yrkesutövare som är snabb och effektiv i sin roll.

Avslutningsvis vill jag hylla Nordstedts för att de lägger ut sina ordböcker på nätet för fritt nyttjande. Det är sann och god marknadsföring av förlaget i sin helhet. Ett tecken på att de förstår vad som gäller. Fria nättjänster som verkligen har ett värde för medborgare och konsumenter.