Igår kollade vi på 2012 inne i San Francisco. HERREGUD. Vilken kombination av kulturell smörja och helt fantastiska specialeffekter. Hela världen går under. Förutom några hundratusen människor på en moden Noaks Ark. Budskapet är att kärnfamiljen betyder ALLT, varför den överlever ALLT ANNAT, mot alla odds, tillsammans med lite giraffer, elefanter och andra exotiska djur. För mig är det en postapokalyps som är värre än apokalypsen själv.

Efter den stora katastrofen på bioduken insåg vi att vi själva stod inför en mindre katastrof. Vi missade sista tåget tillbaka till Menlo Park. Shit. Det var bara att ta in på Hotell. Vi försökte med Villa Florence vid Union Square, mitt i smeten. Det var det första hotellet som vi tog in på när vi kom till San Francisco i juni. Som tur är lever krisen fortfarande kvar, varför vi fick ett billigt rum, 99 dollar. Lite Thai-mat, sedan sängen.

Vi vaknade tidigt. Vid fem. Så vi bryggde kaffe på rummet och slog på TVn. Mysigt, tänkte vi. Kaffe och morgonnyheter. Vi har ju ingen TV hemma. HERREGUD. Ett totalt kriminellt kaos. Nio skottskadade sent igår kväll utanför en jazzrestaurang. Två skottskadade tonåringar. O.S.V. Och så sjukast av allt. En kvinna som somnar in i sin säng och vaknar av att en man står bredvid sängen och pekar på henne med en pistol i handen. Han tar hennes pengar och tvingar henne att köra till banken för att ta ut än merpengar.

I Kalifornien är morgonjournalistik detsamma som kriminaljournalistik. Vi har inte märkt det förut, eftersom vi inte har någon TV. Tack och lov. Det kan ju inte vara sunt och nyttigt för själen att vakna upp till det dagarna i ända. Inte undra på att Kaliforniens medelklass inte vill betala någon skatt. Inte undra på att Obama inte prioriterar något nytt klimatavtal.

Varför ska medelklassamerikanen hjälpa loosers när de ändå slutar som kriminella och terrorister. Varför ska de minska eller betala för utsläpp? Då hamnar de ju själva på gatan? Mitt trygga hemland Sverige känns allt mer som en pittoresk förort till den stora vilda Western (världen).

I dagarna läste jag att Obama och andra ledare har lagt sitt miljöengagemang på hyllan, medan Sverige med Reinfeldt i spetsen är lika ”miljöallvarliga” ändå. Sverige känns pyttelitet, som om jag är en av en liten skara personer som försöker påverka världspolitiken genom att demonstrera vid Östertäljes busstation.

Jag kan till och med identifiera mig med några personer som häromveckan tågade genom Palo Alto, grannkommunen, med plakat i handen i protest på Obamas hälsoreform. De var fyra fem personer när de började. De var fyra fem när de slutade. Under tiden har Kina växt med minst ett hundratal personer.