yastory
Fakta om känslor. Känslor om fakta.
Två av landets finaste ämbeten har hamnat i luven på varandra, rättsväsendet och läkarkåren, allt på grund av ett för tidigt fött barn och föräldrarnas ilska över vårdslarv. Jag tror att läkarkåren snart avgår med seger. Vem vill överlåta svåra beslut om smärtlindring till åklagarsidan?
På SvD opinion skriver idag 45 intensivvårdsläkare om smärtlindring när döden står vid dörren. De talar alltså inte om "livets slutskede" i dagar räknat, utan i timmar. Höga doser av smärtlindring är i så fall motiverat om det är det enda sättet att lindra smärta och lidande, men ska då inte kallas dödshjälp.
Det var skönt att höra, tycker jag. Om jag var på väg att dö, med fruktansvärda smärtor, hoppas jag att en läkare lindrar smärtan, även om jag dör snabbare. Ärligt talat skiter jag väl i hur snabbt jag dör om jag ändå ska dö, inte minst om jag har svåra smärtor.
Jag börjar undra om inte föräldrarna till det döda barnet har gjort sig själva en björntjänst. I sin sorg över barnet, i sin ilska mot slarv i vården, felaktig dropp, polisanmälde de personalen på KI. Det ledde till att åklagaren fick nys om höga doser av smärtlindrande medel.
Doserna har inte förts in på rätt sätt i journalerna. Åklagaren verkar tro att någon har dolt dem höga doserna (ett uppslag för Liza Marklund). För egen del har jag en annan hypotes. Doserna anpassas efter situation, men journalerna skrivs på rutin.
Någon kallade läkarlinjen för världens längsta sekreterarutbildning. Det säger en del om jobbet som läkare. Papper. Papper. Och åter papper. Det är ett under att de ens har tid till några patienter. Det borde Socialstyrelsen ta tag i. Det är ett större problem än rutiner för smärtlindring.
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
ALLDELES FULLSTÄNDIGT FEL! Av ...olustigt anonyme, signaturen "yastory", att läkarkåren, sjukhusfolket, nu skulle få "segern"; i problematiken med medicineringen av det berörda barnet.
-Det är vi svenska folket som skall segra! Att det är vi som skall avgöra
-via vår lagskrivning- vad som gäller i Sverige. ..sen får medicinarna utveckla detta i mer praktiska ordningar.
Till förhoppningsvis att man också på Centrallasarettet i Västerås svarar på, också besvärliga frågor; som man höll käften om när jag
dygnblötsvettades efter hjärt by-pass operation.
Som jag måste läsa lagen för örebroare för att till sist få svar.
Skrivet av B-O Gavne, Västerås den 11 mars, 2009 kl. 11:27 #
Jag är nog masochist idag. Det var en härligt befriande kommentar av B-O.
Skrivet av yastory den 11 mars, 2009 kl. 11:37 #
Ordinerade och givna doser ska alltid noteras och signeras i journalen. Att man anger standarddos medan man ger anpassad dos är inte typiskt. Däremot händer det i akuta situationer att man ger läkemedlen först sedan antecknar vad man gjort, vilket får ses som rimlig prioritering. Här kan man tänka sig att man missar att skriva upp en given dos.
Att givna doser inte har införts korrekt i journalen är i det här fallet ett obevisat påstående från åklagaren och är antagligen inte sant. Att åklagaren hävdar att endast en mindre del av givna läkemedel har journalförts kan tala för att man endast har granskat den löpande journaltexten. Där brukar läkemedel vid in- och utskrivning noteras och väsentliga ändringar ibland kommenteras, men det finns inget krav på att all läkemedelsbehandling ska anges just här.
Skrivet av Dr Z den 11 mars, 2009 kl. 17:19 #
Det är ofta svårt för läkare att få en fullständig bild av alla givna läkemedel. Särskilt bökigt blir det om läkemedelsdoser givna på avdelningen noteras i dator eller på ett särskilt blad, medan doser givna på operation noteras på ett helt annat ställe. För en lekman är det i praktiken omöjligt att få en överblick. Inget talar för att åklagaren här har tagit hjälp av medicinsk expertis.
Så länge inte försvaret har fått full tillgång till alla journaler har de inte chansen att motbevisa åklagaren.
Även om man missat att notera givet tiopental är detta bara ett svagt indicium. Dosen skulle kunna givits flera dagar innan döden.
Skrivet av Dr Z den 11 mars, 2009 kl. 17:28 #
Tack för feedback Dr Z!
Skrivet av yastory den 11 mars, 2009 kl. 17:56 #
Ordinerade och givna doser ska alltid noteras och signeras i journalen. Att man anger standarddos medan man ger anpassad dos är inte typiskt. Däremot händer det i akuta situationer att man ger läkemedlen först sedan antecknar vad man gjort, vilket får ses som rimlig prioritering. Här kan man tänka sig att man missar att skriva upp en given dos.
Att givna doser inte har införts korrekt i journalen är i det här fallet ett obevisat påstående från åklagaren och är antagligen inte sant. Att åklagaren hävdar att endast en mindre del av givna läkemedel har journalförts kan tala för att man endast har granskat den löpande journaltexten. Där brukar läkemedel vid in- och utskrivning noteras och väsentliga ändringar ibland kommenteras, men det finns inget krav på att all läkemedelsbehandling ska anges just här.
Om tiopental gavs i ambulans eller röntgenavdelning finns antagligen ordinationen endast upptagen i ambulansjournal, skild från sjukhusets journal eller som en handskriven notering på en övervakningslista. Detta är i så fall helt korrekt, men dessa journalhandlingar är lätta att missa, särskilt för en lekman.
Så länge inte försvaret har fått granska alla journalhandlingar måste åklagarens påstående anses vara helt obevisat!
Vad beträffar morfin vet vi att det har givits och vi vet också att koncentrationen i blod hos en avliden säger föga om givna doser.
Av vad vi vet i dag har ingenting framkommit som motsäger att allting har gått helt korrekt till vid det sista vårdtillfället och att obduktionen inte visat annat än förväntade fynd.
Slutsatsen om dråp kommer inte från rättsläkaren, utan från polis och åklagare, som inte vetat vad de talat om!
Skrivet av Dr Z den 12 mars, 2009 kl. 13:33 #