yastory
Fakta om känslor. Känslor om fakta.
En del skyller på vapen. De ser ingen annan förklaring till dagens massaker i Tyskland. Om killen inte hade haft vapen hemma hade det aldrig hänt. Det är samma resonemang som ”tillfället gör tjuven”, fast något mörkare människosyn: ”tillfället gör mördaren”.
Jag frågade en forskarkollega i psykologi vad han tyckte om tesen. Han var något skeptisk. I så fall skulle alltså många av oss skjuta folk om vi bara hade vapen?! Han har nog rätt. Det låter inte vettigt, men tanken är i alla fall värd ett tankeexperiment.
Om jag hade skjutvapen, fritt val, och om tillfället nu gör mördaren, skulle jag då vara en massmördare, seriemördare eller en Copy Cat (någon som härmar andra mördare)? Ärligt talat, jag visste svaret på en gång, men ville inte tänka det. Jag vågar knappt säga det, men jag måste.
Massmördare.
Massmord är en engångsgrej, sedan tar jag mitt liv och slipper älta mina synder. Jag lever ut mitt hat och sedan är det klart. För seriemördare och Copy Cats är däremot mördandet en livsstil. Det ter sig långt märkligare för mig. Jag kan se mig själv som impulsivt vansinnig, men permanent störd.
Jag frågade min forskarkollega igen. Om han hade skjutvapen, och om tillfället gjorde mördaren, vad för slags mördare skulle han då vara?
- Lönnmördare, svarade han snabbt.
Jo. Det är ju smartare. Massmördare och seriemördare dödar av lust. Det skrämmer i ryggmärgen. En lönnmördare dödar för en anledning. Eftersom de flesta av oss är ”nobody” har vi ingen anledning att oroa oss. Så lönnmördare kan till och med låta sexigt.
Lönnmördare. Nu måste jag ta mig en ordentlig funderare. Varför tänkte jag inte på det? Och vad är egentligen att föredra om tillfället nu gör mig till en mördare? Massmördare eller lönnmördare? De är varandras motsatser. Total irrationalitet. Total rationalitet.
Vid närmare reflektion måste jag nog ändå vidhålla min potential som massmördare snarare än lönnmördare. Om tillfället gör mig till mördare lär det inte vara som lönnmördare. Vem skulle anställa mig? Hur som helst. Vad vet jag? Den som lever får se, eller, som sagt…
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
Jo nog förhåller det sig så att bara för att man är innehavare av ett vapen så betyder ju nu inte detta att man skjuter på allt och alla för just detta vapeninnehav där man samtidigt kan se olika mer eller mindre knasiga förklaringar som att underhållningsvåld är orsaken till dessa mord.Om detta skulle vara fallet så hade ju världen varit i ständiga världskrig med tanke på så gott som alla nationers försvar rent militärt samt pga våld via media.Vidare är ju t ex en seriemördare utrustad med en något snedvriden begåvning i att kunna leva ett vardagligt liv efter sina mord som ibland kan ske med flera års mellanrum precis som om denna handling var fullt normal och knappast påverkar denna seriemördare nämvärt när tiden mellan dödandet levs på ett fullt normalt vis där åtefallen har många förklaringar som t ex dödandet för ren fortsatt existens för denna seriemördare.Dessa individer är som ett laddat och osäkrat vapen rent mentalt när dödandet sker enligt ett mönster eller rent sporadiskt under långa mellanrum vilket gör dessa seriemördare oerhört svårfångade till skillnad mot t ex massmörd och mord i ren ilska med hämndmotiv.
Skrivet av Pelle den 12 mars, 2009 kl. 13:33 #