Snillen spekulerar i nyhetsmedierna. Så även här. Är han kvinnohatare, Tom Kretschmer, 17-åringen i Winnenden, Tyskland, vars offer framför allt var flickor och kvinnor? Hans far är i alla fall en autoritär far. Var Toms massaker en revolt mot disciplinen? Ingen vet. Jag har en annan idé.

Tom Kretschmer tog inte bara andras liv, utan också sitt eget. Det är ett mönster hos yngre personer som går bärsärkargång på skolor med skjutvapen. De har redan siktet inställt på sina egna liv när de släcker andras. Det är nog nyckeln till många massakers.

Kan det vara så att massmördare tar med sig andra i sin egen död för att få gemenskap på vägen dit? Det låter knäppt, men varför inte? Om jag upplever att livet är värdelöst, att bara döden kan ge det mening, varför inte ta med mig människor som jag känner på vägen dit?

Vissa experter har en liknande förklaring. Killen som går bärsärkargång är någon som inte gör mycket väsen av sig innan, en ”nobody” som känner sig värdelös och som gör sig ett namn i döden, med massdöden. Det låter rimligt, men drivkraften är oklar. Varför göra sig ett namn på en skola där jag har gått?

Om jag vill göra mig ett namn i döden finns det mer spektakulära massmord att göra än att skjuta ner bekanta lärare och elever. Bekantskapen med offren är precis som självmordet en viktig ingrediens i massakers. Vi missar det om vi bara ser mördaren som en ensam person med extremt dålig självkänsla.

Därför tror jag sjukt nog att Tim Kretschmer tog sitt och andras liv för att uppleva närhet, inte för att iscensätta ett makabert spektakel (något som kanske mediehoror och bockar gärna tror). Med andra ord, jag tror att Tim Kretschmer sökte gemenskap i döden. I så fall är han nog mer av en kvinnoälskare än en kvinnohatare.

(SvD, AB, DN, DN, AB)