30 minuter till flygplatsen i San Francisco. 2.5 timmar på flygplatsen. 10.5 timmar på flyg till London. 2.5 timmar på Heathrow. 2.5 timmar på flyg till Stockholm. 60 minuter hem.

Summa restid: 19 timmar.

Därefter 6 timmar med vänner och därefter sömn 10.5 timmar.

Jag vaknar upp till gråa moln över Stockholm. Jag beger mig iväg till Claes Ohlson i Gallerian för att köpa mick-hörlurar för Skype. Väl på gatan känner jag av kylan och iskalla regndroppar. Men än så länge lever minnet av solen kvar från Kalifornien. Jag känner mig munter och går i rask takt för att hålla värmen. Väl framme vid Gallerian, vid entrén, skrattar jag till. Ett myller av mörkgråa och svartklädda människor. Intrycket beskrivs nog bäst som ”nybekant”, både välbekant och nytt.

På håll kan svenska gallerior och amerikanska shopping malls te sig lika, men kontrasterna finns där, i mötet med människorna. Färgerna på kläderna går i mörkt, precis som vädret. Myllret är tätt, varför växlingarna i mörka gråtoner är extra livligt. Lustigt. Förut var intrycket att svenskar håller distansen, fysiskt alltså, men nu verkar det precis tvärtom. Alla verkar vilja vara på en och samma plats på en och samma gång samt med en och samma färgskala.

I San Francisco, som är en stad jämförbar med Stockholm, finns också en central galleria, Westfield, med 170 butiker. Det mest iögonfallande är storleken, som vanligt i USA, antalet butiker och utrymmet. Väl hemma slås jag dock också av färgerna på kläder. Klart mer varierande i San Francisco.

Om jag kommer ihåg rätt har vi svenskar talat om den tråkiga svenska färgskalan i många år. Otaliga trendorakel har också spått nya djärva tag, men det verkar aldrig hända något. Det ser verkligen deprimerande ut. Det får mig att undra. Kan det vara så att även här styr klimatet. Jag är redan tidigare anhängare av klimatteorier om mentalitet, men nu börjar jag även tror att klimatet även styr vår smak och design.

Nordeuropa: Mörker och kyla ger gråa kläder. Sydeuropa: Ljus och värme ger färgrika kläder. Å ena sidan logiskt rent fysikaliskt. Mörka kläder suger åt sig ljus. Ljusa kläder reflekterar. Så det är logiskt med mörka och ljusa kläder i kyla respektive hetta. Nu är det här inte något större problem i dagens samhälle, eftersom vi reglerar värme hemma, på jobbet och i gallerior på konstgjord väg. Istället för mörka kläder borde vi här i mörka Norden ha färgstarka kläder för att kompensera bristen på visuell stimulans, men så är alltså inte fallet.

Den enda teorin som återstår är klimatteorin. Vi bär mörkt när det är mörkt och kallt, och ljust och färgglatt när det är ljust och varmt. Människor härmar med andra ord inte bara varandra, utan även vädret och klimatet med våra kläder. Den enda fråga som nu återstår är varför?