Just nu är två svenska vänner på besök. Igår kollade vi på Zombieland, en galen film om att överleva i en värld där ett virus har förvandlat större delen av mänskligheten till livsfarliga zombies. Hysterisk galghumor. En hejdlös slakt av människoätande zombies, kryddat med lemlästning och lösa tarmar, blod och slem. Men också en förtäckt propaganda för amerikansk konsumtionskultur, att konsumtion även skänker lycka i helvetet.

Filmens röda tråd är en dyrkan av stora bilar och vapen i sökandet efter ett Zombiefritt tivoli, som till slut visar sig vara motsatsen till paradiset. Ett annat tema är att våga riskera livet i jakten på Twinkies, "Golden Sponge Cake with Creamy Filling". Lyckan kan vara både oväntad och opportun, till exempel att spontant förstöra allt glas och porslin i en övergiven butik eller att övernatta i Beverly Hills i Bill Murrays lyxvilla. Det gäller att smaka på livets goda i alla dess former, inte minst att röka på och leka Ghostbusters.

Det riktigt intressanta med Zombieland är det hejdlösa dödandet av Zombies. Det roar och det känns helt ok. Zombies är hjärndöda och obotligt farliga, varför dödandet inte bara är ok, utan av godo och som därför kan göras till en konstform med underhållningsvärde. Det ruskiga är att steget inte är så långt till dagens hjärndöda konsumenter. I början av filmen nämns att feta människor faller lättare offer för Zombies än andra. De kan inte fly, vilket slutar med fler överviktiga zombies.

Zombies symboliserar våra okontrollerade behov och destruktiva begär. Hjärnslöa konsumenter som inte förtjänar förlåtelse eller respekt, utan som har sig själva att skylla. Så det enda som återstår är att fungera som måltavla för andras överlevnad, lycka och välgång.

Filmen rymmer alltså en hel del samhällskritik. Väl hemma i sängen förde den även mina tankar till Sverige. Alliansen vill att vi svenskar i högre utsträckning ska ta ansvar för vår privatekonomi, att vi inte är Zombies, utan medvetna producenter och konsumenter, varför skatten sänks och kollektiva statliga försäkringar tas bort. Det får mig att undra.

Varför ska jag som är gay betala skatt till barnfamiljer som tar ut föräldrarledighet och får dagisplats, barnbidrag och skolpeng via skattsedeln? Här i Kalifornien betraktas det som kommunism. Jag själv menar bara att ett Zombie-fritt land måste vara fritt från alla former av hjärnslö konsumtion, även statliga subventioner till barnfamiljer. Men vem i Alliansen är beredd att kämpa för en privatisering även på det området?

I hjärtat tror jag nu inte alls på ett Zombie-fritt samhälle. Vi är alla mer eller mindre hjärnslöa zombies och bör anpassa vårt samhälle därefter.