Nu är jag hemma igen. Under allt bussresande har jag passat på att lyssna på radion och ta del av nyhetsrapporteringen från det jordbävningsdrabbade Pakistan. Rapporter om skolor som försvann ned i marken kommer garanterat återkomma som mardrömmar i mitt huvud någon gång inom en snar framtid. Men jag har hunnit med att komma på mig själv med en del fördomar också. Som när Aftonbladet hade en bild på förtvivlade fäder och mödrar som med sina bara händer grävde efter sina barn i en raserad skolbyggnad. Mitt huvud slog genast fast att det var en pojkskola och jag undrade om någon grävde efter flickorna överhuvudtaget. Sedan läste jag bildtexten och det var flickskolans begravda elever föräldrarna skrek ut sin sorg över. Jag kan bli riktigt, riktigt rädd för mig själv.

Nu har det dock gått ett par dagar och media oroar sig mer för vilken månad vissa kändisar befinner sig i av sina graviditeter och att Zlatan har tatuerat sig. Barnen i de raserade skolorna är döda nu och media letar nya sensationer. För människorna i de drabbade områdena har mardrömmen bara börjat.

Ännu mindre uppmärksamhet tycks dock naturkatastrofen i Honduras ha fått. Byar som ligger under ett flera meter tjockt lertäcke och numera anses vara massgravar. Det är alltid de fattiga som råkar mest illa ut. De bor i sämre hus, i sämre områden, de kan inte ta sig ifrån platsen varken före eller efter en katastrof, de är i sämre hälsomässig kondition redan före händelsen, de kan inte återanpassa sig lika snabbt efteråt. Men nyhetsfotograferna fotar de smutsiga barnen med pepparögon (det säljer) och åker sedan därifrån. Vi tycker lite synd om dem, men återgår sedan till våra egna problem. Det kan jag inte säga något om, arbetarklassen i Sverige har onekligen en hel del att tampas med och heller kanske inga resurser för att bistå våra systrar och bröder i Pakistan eller Honduras. Överklassen däremot. Ni som lämnade New Orleans i era fina bilar (hur många tomma säten hade ni? hur många hade ni kunnat erbjuda skjuss? va?) i god tid, ni som har resurser som skulle kunna göra bättre nytta än de gör liggandes i era bankfack, ni som till stor del står för privatbilismen och därmed växthuseffekten och de miljömässiga konsekvenser den får (fast som ni slipper för ni har ju era bilar och åker som sagt därifrån och så är cirkeln sluten). Ni äcklar mig för att säga som det är. Ni och jag. För jag har fördomar om att muslimer bara bryr sig om och försöker rädda sina söner. Men jag har i alla fall vett att skämmas över det.