Vad gör man när konsekvenserna av ens politik börjar stå klara och de inte är sådär alldeles trevliga? Vad gör man när arbetslösheten ligger på 8%, hundratusentals är sjukskrivna och det ligger apatiska flyktingbarn och tynar bort? Ett hett tips vore att sätta sig ned, dra ett djupt andetag och konstatera att man gjort fel. Att detta är de oundvikliga konsekvenserna utav 1990-talets eviga nedskärningar i den offentliga sektorn. Att tanken att minska antalet anställda, men samtidigt mena att de som får vara kvar ska utföra mer arbete är sanslöst korkad och kortsiktig. Att inse att man inte kan ha en sådan asylpolitik som Sverige idag har om man inte vill skapa suicidala eller apatiska barn. Fast det konstaterar man såklart inte alls. Istället drar man slutsatsen att människor simulerar. De arbetslösa är bara lata, de sjukskrivna är arbetsskygga och de apatiska flyktingbarnen är minsann instruerade att utan protester ligga och få slangar nedstoppade i strupen.

Någonstans hade man kunnat tro att borgarna skulle ta tillfällena i akt, peka på socialdemokraterna och säga "kolla hur dåligt människor mår på grund av den socialdemokratiska politiken". Men det gör de inte. Istället hoppar de på tåget (eller, de har väl alltid suttit i den där kupén när jag tänker efter) och skriker sig hesa om hur förslappade alla är och om hur vi måste säkra systemet mot alla dessa bidragsfuskare. Egentligen är det ju alldeles logiskt. Socialdemokraterna för en borgerlig politik. Och så tuffar tåget vidare.

Jag har funderat en del på vad som skulle kunna stoppa det skenande lokomotivet och det finns nog bara ett svar. En stark vänster. En vänster som bildligt talat kan dra i nödbromsen. Arbeta för 6 timmars arbetsdag, rehabilitering, en human flyktingpolitik (ibland undrar jag om det i sig innebär en motsägelse dock), ett Sverige där människor inte antingen rasar ihop av arbetslöshetens självförakt eller arbetar ihjäl sig.

"De är korkade", väste en kompis då riksdagen sa nej till allmän flyktingamnesti. Fast vem vet, politikerna kanske bara simulerar? Man kan inte vara sådär verklighetsfrånvänd på riktigt. Väl?