Attentat mot Richard Nixon, Drama med Sean Penn, Naomi Watts, Jack Thompson, från 2005, 1 timme 33 minuter.

Regissör: Niels Mueller

Filmen handlar har utgångspunkt från en verklig händelse, den handlar om en man som hette Samuel Byck och som försökte mörda Richard Nixon. Mannen spelas av Sean Penn. En man som inte lyckats så bra i yrkeslivet eftersom han har sina speciella idéer om ärlighet, han vill att man ska säga sanningen om man t e x säljer en bil. Han tycker att man måste ljuga och föreställa sig för att passa sin arbetsgivares åsikter.

Jag tycker det här är en helt underbar film trots dess konsekvenser det får för mannen själv och för dem som står honom nära. Men man kan faktiskt undra vart går gränsen för hur mycket en arbetsgivare ska få utnyttja sina anställda, hur mycket ska man ställa upp på för att ha ett arbete som kanske inte alls stämmer in på ens värderingar eller synsätt? Ska man offra sin själ för ynnesten att ha ett arbete och någon form av försörjning? Ja, det är tankar som dyker upp när jag ser den här filmen. Helt enkelt super och så gillar jag ju Sean Penn helt enkelt, vad kan bli dåligt med honom i huvudrollen?

Filmen får en 5 av 5.

Babel

Drama med bland andra Brad Pitt, Cate Blanchett, Gavel Garcia Barnal. Från 2006. 2 timmar och 17 min.

Regissör: Alejandro González Iñárritu

En film om hur svårt det är att kommunicera med varandra, hur lätt det är att saker och ting missuppfattas och om hur vi alla människor påverkar varandra på något sätt trots att vi inte har en direkt koppling till varandra i vårt vardagsliv. Det den ena gör påverkar någon annan på ett helt annat ställe. I den här filmen är olika länder inblandade och den visar hur enkelt det kan uppstå krig mellan olika länder på grund av missförstånd.

Det känns inte som om jag kan skriva så mycket mer om denna film, den är märklig på sitt sätt men otroligt bra upplagd och skådespelarprestationerna är också hyfsade. Filmen får en att tänka till hoppas jag.

Jag ger den en 4 på grund av, som jag tycker, dess budskap. Det viktigaste av allt är relationen mellan människor och att vi lär oss förstå varandra i stället för att skada varandra.

Or, drama från 2004, 1 tim och 40 min. Hebreiskt tal. uk.imdb.com/title/tt0388311/

Skådespelare: Ronit Elkabetz, Dana Ivgi mfl

Regi: Karen Yedaya

Filmen handlar om en 17-årig flicka som heter Or och som bor tillsammans med sin mamma Ruthie i Tel Avivs slumkvarter . Ruthie har under hela sitt liv levt som prostituerad och Or drygar ut hushållskassan med både att städa trappor och diska. Samtidigt som hon vill klara av skolan och även tar hand om sin mamma som inte är mycket till stöd. Mamman och dottern har här bytt roller i stort sett eftersom det enda mamman verkar klara av är att gå på gatan. Or vill att hennes mamma ska börja arbeta med ett vanligt arbete och fixar ett städjobb till henne men mamman har liksom ingen vilja utan går ändå ut på gatan. Or försöker leva ett vanligt tonårsliv med skola, vänner och även kärlek men det fungerar inte så bra, hon behöver bekräftelse och det leder till att hon utnyttjas av killar som hon träffar.

Jag tycker att den här filmen är stark och att skådespelarna tolkar sina roller så att det blir väldigt verklighetsnära. Det är beklämmande att se mammans viljelöshet och dotterns stora vilja till förändring och ansvarstagande. Man hoppas när man ser filmen att det ska bli en förändring till det bättre men blir det så? Filmen upplevs nästan som en dokumentär och det tror jag beror på det lugna tempot i filmen, allt filmas minutiöst på något sätt. Jag upplever att filmen visar en värld där allt går att köpa med sex och att det är oftast männen som utnyttjar kvinnorna men det finns även kvinnor som arbetar på det sättet, de "säljer" flickor för olika uppdrag till män. Det är helt enkelt en värld där man antingen hör till kategorin att vara utnyttjad eller att utnyttja någon. Som vanligt utnyttjar den starke den svage, de som är kvinnor och fattiga... Kan man förändra? Kan man som enskild individ förändra sitt liv? Eller är man dömd till sitt öde på något vis? Det tycker jag är en av de frågor som filmen tar upp...

Filmen får en 4 av 5 trots att det inte är någon munter film utan mer tragisk, den är inte ens spännande... men som sagt verklighetsnära...

Dessutom gillar jag att se utländska filmer från andra länder än USA och England.

Res aldrig på enkel biljett, en SCI-Fi/Thriller från 1987. Speltid 1 tim och 30 min.

Skådespelare är bland annat Mikael Samuelsson som spelar Investigatorn och  Ylva Törnblad som spelar flickan.

Regissör: Håkan Alexandersson

Manus: Carl Johan De Geers

www.bokomotiv.se/fi_enkelbiljett_sve.asp

Jag lånade även denna film på biblioteket och tänkte inte så mycket på att det är en film som är över 20 år nu. Eftersom filmen utspelar sig i framtiden så är denna tanke lite intressant tycker jag. Men antar att filmen avser en tid ännu längre fram. Huvudpersonen är Investigatorn som  han kallas som lever på att undersöka saker och ting. En flicka kommer till honom med ett uppdrag som hon vill att han ska göra. I samhället finns också en ny stor ledare illusionisten, "Den store Hassan." Som sprider hoppet om en bättre värld genom sina glättiga reklalmkampanjer. Detta i en tid när allt är smutsig, mörkt och dystert. Människorna verkar likgiltiga inför den slumtillvaro som de lever i, de orkar antagligen inte bry sig längre. Det som gäller är sex, pengar och en viss känsla för poesi.

Ja, vad ska man säga om denna film? Jag känner mig otroligt kluven inför den. Svår att hänga med i är ett intryck, samtidigt kanske det är meningen? Det är både fiktion och verklighet, ungefär som att man ska fundera på vad som är sant eller inte, som något som utspelas i personens inre. Ett annat intryck är att jag mår illa hela filmen igenom på grund av snusket och skiten och mörkret och sättet Investigatorn får till sig och i sig mat. Det vänder sig i magen på mig. Samtidigt fascineras jag av hans berättarröst, orden når mig på ett sätt som känns smärtsamt. Egentligen känns det inte som om jag tycker om filmen och dess mörka dystra framtidsskildring, ändå berör den mig på känslomässiga planet vilket inte många filmer gör. Den är inte en lättsam film, det är en svår film men jag ger den en 3a på grund av mitt känslomässiga engagemang i filmen.

Notes on a Scandal är en thriller fån 2006 med Judi Dench som spelar Barbara Covert och Cate Blancett som spelar Sheba Hart. Speltid 1 tim och 28 min.

Regissör: Rickard Eyre.

Filmen handlar om en äldre kvinna som arbetar som lärare på en skola i London. En dag börjar en ny kvinnlig lärare på skolan som alla gillar såväl ung som gammal och kvinna som man. De två udda personlighetena blir på något sätt vänner och vi får följa Barbara Coverts tankar genom den dagbok som hon skriver i och alltid har gjort. Sheba Hart bär på en förbjuden hemlighet som Barbara får reda på och vänskapen utsätts för hårda prövningar.

Den här filmen tyckte jag var otroligt fascinerande och välspelad. Man vill liksom nästan krypa in i filmen och delta samtidigt som man vill stå utanför och se på. Den erotiska sublima laddningen gör att man blir djupt engagerad under hela filmen. Det här är en film som man gärna ser om igen.

Filmen får en 5a av 5.

A Good Woman är en romantisk drama/kommedi från 2004, med Helen Hunt i huvudrollen. Jag såg den i veckan med min äldsta dotter E. då hon var hit till mig och hälsade på och hade med sig mitt lilla barnbarn. Under tiden de var här gick vi på biblioteket och lånade några filmer.

Den handlar om en kvinna, Mrs Erlynne, som spelas av Helen Hunt. Hon är en tuff kvinna som lever på att förföra män och som jag förstår det, sol och våra dem. Hon är i 40 - 50 årsåldern. Livet har sina goda och svåra stunder och i början av filmen är det en tuffare period när hon läser i en tidning om ett par som ska gifta sig och beger sig dit för att, som det verkar förföra mannen som ska gifta sig.

Filmen är rätt bra tycker jag, i det stora hela. Jag gillar den här Helen Hunt som skådespelerska och tycker att hon brukar göra bra filmroller. I den här filmen så är det hon som gör den bästa rollen men även Scarlett Johansson gör en bra insats tycker jag. I övrigt anser jag att det är lite tunn handling men som  ändå funkar.

Jag ger filmen en 3a av 5.

Vinterkyss är en Svensk drama från 2005. 1 tim 17 min.

www.imdb.com/title/tt0415023/



Filmen handlar om en liten familj, en mamma, pappa och en son som bor i Stockholm. Sonen har tappat orken och vill inte vara ute och leka utan mest sitta inne och titta på TV. Hans mamma är en effektiv och duktig läkare som tycker att sonen bara är lat. Hon tvingar ut honom att spela hockey fast han inte vill. Sedan får man se hur hon startar ett nytt liv på Norska landsbygden ensam. Där får hon möta det hon inte vill möta genom de kontakter som uppstår i hennes arbete.



Skådespelare är bland andra Annika Hallin och Kristoffer Joner.

Regissör Sara Johnsen



Jag tycker att filmen var ganska bra. Bra skådespelarprestationer framförallt. Känns som en tänkvärd film även om jag inte riktigt kan förstå läkarens handlande, jag kan inte känna igen mig speciellt mycket i hennes rollfigur men filmen kan ju vara bra för det :=)



Den får en 3,5a av 5 möjliga.

Den nya människan är en Svensk film från 2006, en drama med verklighetsbakgrund som handlar om åren runt 1951 då bygget av den Svenska välfärden tog fart. Speltid 1 tim 41 min.

Home of the brave - "Kriget släpper aldrig taget om dig"

En film från 2006, 1 tim 42 min.

Filmen handlar om fyra personer som befinner sig i krigets Irak när de får beskedet att deras enhet får åka hem. De känner en stor lättnad och ska bara göra en sista humanitär insats innan hemfärden. Detta borde vara ett ganska enkelt rutinuppdrag men de blir överfallna av Irakiska upprorsmän. De är hårda och dödar utan urskiljning... Hemvändandet blir inte som de fyra personerna tänkt sig, som spelas av Samuel L Jackson, Jessica Biel, Brian Presley och 50 cent. Det återstår en svår och lång väg för dem att anpassa sig till livet de levde innan de reste sin väg ut i krig...

 Jag gillar den här filmen, trots att jag egentligen inte uppskattar krigsfilmer speciellt mycket, men jag gillar den eftersom den visar på hur svårt livet blir när man ska återhämta sig från både fysiska och psykiska sår som uppstår i ett krig. Det är ingen glamorös tillvaro man lever direkt och samhället man kommer tillbaka till lever fortfarande kvar i sitt som om inget egentligen har hänt i omvärlden. De fyra personerna i filmen får alla olika problem med att återvända hem igen. En av dem återvänder faktiskt tillbaka till kriget för att han känner att det är där han kan göra en insats, han hittar ingen plats för sig i sin gamla tillvaro. Själv är jag helt emot krig, konflikter borde gå att lösa på andra sätt men tyvärr får man ju inte vara med och bestämma när det gäller den biten. Helt klart en sevärd film i alla fall.

Den får en 3,5 av 5 av mig...

Den Fransk/Kanadensiska filmen Martyrs är från 2008 och är 1 tim 37 min lång.

Filmen börjar med att en liten flicka hittas utanför ett slakthus efter att ha varit försvunnen under ett år, hon  förs sedan till ett sjukhus där hon träffar en annan flicka i samma ålder. Flickan som varit försvunnen pratar aldrig om det hon varit med om men de två flickorna finner varandra. Så flyttas filmen femton år framåt i tiden och vi får följa med in i en värld som är väldigt mörk och grym.

Skådespelare är: Mylène Jampanoï, Juliette Gosselin, Mike Chute, Morjana Alaoui, Catherine Bégin, Robert Toupin, Patricia Tulasne.

Skräckisar är ingenting som jag brukar titta på direkt, men i går skulle mina två yngsta barn (de är vuxna nu) och jag komma överens om  vad vi skulle titta på och det blev denna DVD. Ja, vad ska man säga? Den är otäck, inte tu tal om den saken, mycket blod framför allt och våld. Men finns det något budskap förutom att den vill skrämma oss tittare? Finns det sådana onda människor som det finns i filmen? Möjligen om man inte vill se det goda i livet utan väljer att låta sina krafter följa med in i mörkret? Jag vet inte! Samtidigt pågår ständiga övergrepp på människor och maktmissbruk där människor får lida ohyggligt, så helt otroligt är det ju inte. Det är kusligt i sig, tycker jag. Dessutom får jag en känsla av att budskapet också är religiöst, eftersom en samling människor försöker hitta den ultimata martyren... Jag skriver inget mer om handlingen för att inte berätta för mycket. Jag kan bara säga: se den om det låter intressant annars lämna den för jag upplever mig klara mig lika bra utan denna typ av film.

Så av mig får filmen 1,5 av 5 möjliga...

I går kväll tittade jag och min yngste son på en svensk film, DVD, som heter "Morgan Pålsson - världsreporter", från 2008, 1 tim 24 min.

Tydligen så har filmens huvudpersoner varit med tidigare i en svensk TV-serie som gick under 2001, som hette "HippHipp" men det var ingen serie som jag tittade på så jag har ingen aning om hur den var, kanske lika bra det?

I alla fall handlar filmen om en Svensk reporter, Morgan, som spelas av Anders Jansson, som i stort sett är en riktig tönt och väldigt självupptagen. Däremot verkar hans vapendragare, fotografen i filmen, Robert Flycht, mer allert. Han spelas av Johan Wester. På grund av deras tarvliga misstag ute i världen när de ska göra reportage ligger de inte så bra till hos SVT:s nya chef: Eva (Suzanne Reuter). Av en händelse skickas de till ett litet okänt land som knappast någon känner till där det utbryter en militärkupp. Det mesta av filmen utspelar sig i detta land Matobo, förutom vissa inslag från SVT.

Jaha, vad tycker jag då om denna film? Jag tycker att den var en annorlunda Svensk film vilket är bra. Budskapet i filmen handlar väl om hur det ser ut till stor del inom branchen i dag även om det förstås är en hel del överdrivet kan jag tänka mig. För min egen del kan det vara rätt jobbigt att titta på filmer där karaktärer är så totalt nördiga som Morgan är i den här filmen men han har ändå sina ljusa sidor även om det inte visas förrän i slutet av filmen. Bra att filmen har lite fart och fläkt över sig, det ger högre betyg från min sida.

Jag ger filmen en 3a av 5.

Filmen "Felon" är en kriminal/drama och räcker 1 tim och 41 min.

I går kväll tittade jag och min son på en DVD från 2008 om en liten familj med mamma, Laura Porter (spelad av Marisol Nichols), pappa, Wade Porter (spelad av Stephen Dorff) och deras son. De är fortfarande väldigt förälskade och ser ljust på framtiden. Detta förändras snabbt när de en natt vaknar av att någon tagit sig in i deras hem medan de sover. Pappan kliver upp och upptäcker mannen som håller på att fly ut genom ett fönster då han blivit upptäckt. Pappan springer efter och drämmer ett basebollträ i huvuet på tjuven så hårt att han dör.

Polisen tillkallas och pappan blir anhållen för mord på tjuven och han hamnar i fängelse bland erfarna och hårdbarkade brottslingar. En av dem är John Smith som spelas av Val kilmer.

Regissör är: Ric Roman Vaugh.

Jag tycker om den här filmen för att den framför allt är spännande hela vägen igenom men också för dess envetna tro på kärleken som en livskraft i sig. Detta, trots att livet för familjen blev något helt annat än någon av dem tänkt sig. Filmen tar också upp viktiga frågor som maktmissbruk och om hur "lagarna" ser helt annorlunda ut innanför fängelsets murar. Det som tilltalar mig mindre är de blodiga scenerna men samtidigt tror jag att dessa bilder behövs. Antar att det är svårt att fånga den råa känslan i filmen utan dem.

Jag ger filmen en 4 av 5.

En thriller, deckare, drama som är 2 tim o ch 30 min lång.

L. A Confidential  är en filmatisering av James Ellroys roman med samma namn. Filmen är från 1997 och handlar om poliser i L. A under 1950-talet som var inblandade i både sexskandaler, lögner och massmord. Den tar också upp ämnen som organiserad brottslighet, korrumperade politiker, plastikkirurgi, pornografi, sensationslystna journalister, polisvåld och drogmissbruk.

I filmen finner man utmärkta skådespelare som Kevin Spacey, Russel Crowe, Guy Pierce, James Cromwell och Kim Basinger.

Regissör är Curtis Hansson.

Jag gillar den här filmen på grund av dess intelligenta historia. Den har vinklingar som är överaskande och som väcker ens önskan att se mer av filmen. Samtidigt får man en inblick i hur lätt människor låter sig mutas och strunta i de moraliska konsekvenerna av att låta sig utnyttjas av hänsynslösa människor.

Jag ger filmen en 5a (av 5).

En thriller som är 1 tim och 42 min lång.

Filmen In the Electric Mist handlar om en äldre polis, Dave Robicheaux, som är nykter alkoholist. I samband med att en ung flicka mördas dyker även ett 40 år gammalt lik upp. Dave Robicheaux försöker lösa båda morden på samma gång eftersom gamla minnen dyker upp om händelser för länge sen som han inte kan släppa taget om.

Regissör är: Bertrand Tavernier

Jag tycker att det är en intressant historia i filmen med både nutidsbilder och äldre bilder. Dessutom förekommer suggestiva sekvenser som jag gillar. Dessutom tycker jag att Tommy Lee Jones gör sig bra i den här rollen men även de andra skådespelarna spelar sin roll på ett rovärdigt sätt. Det som jag upplever lite negativt är att handlingen är lite väl segdragen, därför blir filmen inte så spännande som jag skulle önska för att  den ska vara en toppen film.

Den får ändå en 4 av 5 på grund av känslan i filmen.