Klockan är tio på fredagskvällen. Här är alldeles tyst. Mellan lakanen är bara jag. God mat. Två små glas vin. Fullt tillräckligt för mig. Huset andas äntligen frid. Det är ljust och renbäddat. Rensat. Feng Shui på mitt sätt. Gammalt i gammalt hus. Vita fladdergardiner i spröjsade fönster. En oas att komma hem till efter allt för myket irrande.
Men också stort potatisland, yviga rabatter, knölig, lutande gräsmatta och en gårdsplan som en gång i tiden var gruslagd, numera till hälften gräs, som ska tuktas, en vedhög som aldrig verkar bli klar.
Det står på en lista. Så slipper jag lagra det i huvudet.
Postat i: Nöje Permalink Kommentarer [0]
Vaknar med ett ryck efter ännu en intensiv dröm. Den vackraste kvinna jag sett, de grönaste ögon jag någonsin upplevt, mötte mig, såg mig, med hela sig, på en stor, stor flygplats. Hon tog in mig, ville ha mig, var min, oemotståndligt min, de timmar vi hade i den ovänliga, människostinna miljön. När det var dags att gå visade hon mig min gate, följde mig dit och tog ett osentimentalt farväl.
En så fin människa. För mig den vackraste. Vi möter alltid varandra med öppna sinnen och famnar. Vi står så gott det går för en kärlek som skulle kunna vara tabu. Då vi går är det alltid med öppen hand. Verkligheten tränger in i drömmen och omvandlas, bearbetas och ger ro. Förklarar. Sen skulle jag inte ha ett dugg emot att få träffa den där fantastiska kvinnan i min vardag...
Postat i: Nöje Permalink Kommentarer [3]