Nej. Jag behöver ingen mer som erbjuder sig. Det är inte, som du låter påskina, för min skull,  utan endast för din egen och för att jag är fascinerande öppen och ibland alldeles för aningslös. Jag blir ett verktyg för din nyfikenhet som du omformulerar till mina behov. Det tydliga ajabajat gick dig förbi och anspelningarna på min kropp och sex med förespeglande om vänskap fick mig att dra till skogs. Till mörker och grusväg för att försöka se vad jag gör som missleder er hanar så. Jag ser kanske halvskaplig ut. Ingen skönhet, men stark utstrålning som retar något sinne hos er. Mitt intellekt ett irriterande hinder som du tror dig kunna tämja.

Ingen tämjer en alfahona som jag.

Om jag inte själv vill.

När jag nu väljer att vara absolut rak: "Jag är inte intresserad av sex med dig. Jag vill inte att du suktar efter mig och vill att jag ska vara ditt prassel. Jag har de män jag vill ha i mitt liv. Jag har kärlek, sex och ömhet. Jag orkar inte med män som jagar utanför sin egen hage. Och allt det andra jag var tvungen att säga i klartext..." surnar du till som ett skadat lejon. "Du ska slippa mig!".

Ok... Din förlust. Men... Om du lyssnat från början, försökt förstå, istället för att fastna i din egen viljas blindhet, hade du kunnat lära dig viktiga saker om livet. Du trodde du skulle både vinna mig och kunna lära mig något. Backa och fundera lite...

Jag är ingen stackare som blir lycklig över uppvaktning avvemsomhelst. Ingenting av mina svaga delar längtar efter ytterligare en som drömmer om att få mig i säng. Förvisso har jag varit sjuk länge nu, är inte brydd för att berätta om mina svagheter, men jag är också kristallklar över vad och vilka jag vill ha i mitt liv. Å det bestämdaste...