Nej det där gör jag inte. Det finns inte. Några där ute tycker det är rätt åt mig. Andra ömkar. Det finns inget alls. Så båda varianterna faller platt till marken. Tro är inte att veta. Läsa mellan rader är roligt då uppsåtet är gott. Ironi underbart då alla är med på det, då skratten bubblar bakom för alla berörda. Ärlighet, öppenhet är en styggelse ibland. Man gör sig illa på dem. De rubbar garderobernas innehåll. Ibland kommer något för mycket. Då försöker vi göra om, göra rätt. Det måste vara värt det.
Tillbaka till språkbruk... "Man" istället för jag. Ett sätt att gömma sig bakom ett allmänt uttryck, att förringa sig själv. "Vi" kan vara precis samma sak, bara ett litet snäpp närmare "Jag". Ajabaja mig! Var går gränsen för vad som är jag, vi och man då? Vet du vad jag menar? Vet du vem jag beskriver i mina inlägg? Om det är "Jag", som ett berättarjag, eller jag själv? Är jag en allmänhet som kanske borde stavats "Vi" eller rent av "Man"?
Postat i: Nöje Permalink Kommentarer [7]
Jag tycker nog kanske...Man borde vara...rätt lika ändå som vi andra... I de stora hela :-).
Skrivet av Lavendel den 15 september, 2012 kl. 18:54 #
Körslaget, Lili Pävarinta: Man känner ju att man gjort nåt bra när de sjunger så här! Hmm
Skrivet av Zann den 15 september, 2012 kl. 20:26 #
Eller försöka vara en så att man inte blir flera,
Skrivet av 90.235.190.130 den 16 september, 2012 kl. 11:55 #
Lavendel?
Skrivet av Zann den 16 september, 2012 kl. 20:52 #
Troligtvis en text från Lavendels förgörare.Är nu uttorkad och finns inte mer.Du är en beundrandsvärd kvinna i allt vad du är liten som stor i livets omtumlande berg och dal bana.
Skrivet av Tiyöresth tjelmie gujmie den 17 september, 2012 kl. 09:51 #
Tack för dina fina ord och din vackra signatur... Med tårfyllda ögon ;)tar jag emot dem...
Skrivet av Zann den 17 september, 2012 kl. 14:28 #
Lavendel?
Skrivet av vildrenen den 17 september, 2012 kl. 23:54 #