Jag kämpar på, tro inget annat! Var länge sedan jag var här och skrev.
Mitt liv har gått åt hlvete..men ska in på behandlngshem på fredag, kanske ka n det hjälpa mig, jag vet inte men tror mycket och starkt på det!
theme.postedin: Blandat | Permalink | Kommentarer [1]
bryr sig om alkoholisten som finns mitt ibland er? Ni som fixar och trixar, gömmer era hemligheter som alkoholisten inte längre lyckas dölja? Vad gör ni?
Ni säger ingenting, ni nickar, ni håller med säger "det menade hon nog inte" osv. allt för att inte förstå att det kan vara så jävla jävligt atthon finns mitt bland er med barn i era åldrar!!!!!!
Jag bär på så mycket skam gentemot mina barn så ibland kan jag känna "tacksamhet" för att ni blundar men mina barn då?? Vad fan fattar ni inget, varför gör ni inget?? Gör vad skulle det vara då? Ringa på min dörr och faktiskt våga fråga hur det är! Bli inte förvånade om jag förnekar alla problem, jag är så väl medveten om dom men vill...ja upprätthålla en fasad liksom ni gör inför mig, men ni gör det värre för mina barn!
Fan, fan, fan sorry jaaaaaaaaaa grannfrun med sina leende lyckliga barn som ibland hamlar i trubbel kan svära också!
theme.postedin: Blandat | Permalink | Kommentarer [1]
väldigt trög efter en tids supande. Nu har jag tydligen stor storlek på texten oxå, shit the same.
Vad har hänt sen sist? Min hurtfyllda beskrivning om hur " det är att lära sg leva nykter" har kommit till skam så det bara dånar om det.
Här är jag, bara jag, jag, jag - onykter och än en gång onykter. Vem fan orkar med det? Inte jag iallafall därav att jag väljer den lätta, hehe, vägen och dricker igen och igen för att slippa se.
Jag är ynk, ynk. ynk, så är det bara. svischar förbi i ditt liv som den där tjejen (förr, mina läsare, FÖRR) som flörtar, dricker, skojar, skrattar, pratar allvar ibland men stannar inte nån längre stund - det är jag och det är du!
Minns du henne? Jag minns, skrattet, och sen ångesten, vanmakten, förtvivlan - det är jag.
Likaså detta "jag ska aldrig, aldrig mer dricka!" hehehe Högskolan, universitetet vad bryr dom sig om? Fixa så man får sina betyg, knulla, fnissa och sen lämna allt bakom sig tror man.
Nu sitter det en skälvande alkoholist här. Jag har skrattat klart, livet är och har varit tufft för mig, jag saknar mitt barn, jag måste.., jag vill.. , jag måste.. fast jag inte vet vad jag vill!
Barnen, åhh barnen älskade barn vill er bara så väl, men känner hur fel allt blir. Ni måste också kämpa.
Vidrigt att höra en gråtande mamma, en mamma som saknar, längtar, vill ha - och ni finns här, så nära jag kan ta på er, krama er och jag kommer aldrig släppa taget...
vet att jag måste men inte än, inte som med den första sonen, han som gick iväg, armen och aldrig mer kom tillbaka. Jag vill inte att ni blir vuxna.
Älskar er, min söndersupna hjärna till trots. vill leva, men vet inte hur man gör..
Hjälp mig hålla mig nykter, ber sinnesro bönen men jag behöver mer!
Tack för att du har lyssnat, just du är värdefull!
theme.postedin: Blandat | Permalink | Kommentarer [1]
Städar som en tok därhemma, ser hela tiden till att ha nåt att göra, men det är..svårt just nu. Har ingen dator hemma heller, då Telia/Felia har strulat! Blir tokig får inte igång bredbandet förrän kring den 18:e.
Legat på sjukhus, äter penicillin och har faktiskt varit rejält dålig, men är på bättringsvägen nu.
Puuuuh, ska väl försöka stå ut ett tag till....
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [4]
Väninnan inne idag (kallar henne) H, hon liksom jag äter antabus nu, vi försöker stötta varandra så gott det går. Hon har bestämt att hon ska vara nykter fram till midsommar..själv tar jag bara en sak i taget. Efter allt jag läser och tar till mig så börjar jag ju förstå att jag aldrig mer kommer att kunna dricka. Måste iväg på AA igen! Nå imorse läste jag AA:s steg 1 högt härhemma för henne och mig själv, det hjälpte mig en hel del att få läsa högt, få höra orden och ta till mig det så gott jag förmår.
Hade tänkt ta barnen och sticka iväg ut och grilla imorgon, men stormen hotar ju dessa planer. Har iallafall bakat idag!!! Känner mig helnöjd, minns faktiskt inte när jag bakade. Nå inga bullar eller bröd, utan en kaka med kokos på, jättegott! Kikat Let´s dance, slappat och jag mår gott.
Trevlig helg önskar jag er alla//
Z
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [3]
Känner att jag erkänner att jag är maktlös inför alkoholen och att jag inte längre kunde hantera mitt liv.
Men det är skört, mycket skört allting. Och jobbigt att ta in och förstå att jag har en sjukdom Alkoholism och att den enda som kan göra något åt den, är jag själv. Känner att jag behöver mycket hjälp och det kan jag finna i gemenskapen hos AA.
Men jag fattar inte riktigt hur allt går till ännu. Är det "bara" så enkelt att gå på möten och sen själv arbeta i stegen? Hur gör jag med alla tankar och funderingar som dyker upp vartefter, när kan man se sig som "klar" med ett steg för att kunna arbeta i nästa?
Haft sug efter dricka idag, men är fortsatt nyjter. Försöker bara låta suget komma, för jag vet ju att det klingar av den värsta toppen. Har barnen i helgen, så det finns inget alternativ längre. Tar min antabus också men den förhindrar ju inte sug.
Åh, vad jag önskar att jag inte vore alkoholist! Skulle så gärna kunna dricka socialt, ja för mig innebär det att gå ut och festa rejält då. Krogen, musik, ölen, dansa, skratta allt det där. Saknar det fast jag inte gjorde nåt utav det den sista tiden då jag drack.
Jag var ju här hemma, ensam med mina öl, satt vid datorn och fick inget gjort.... Det är den nakna sanningen. Allt började gå åt helvete igen.
Ekonomin, livslusten, glädjen allt blev en himla soppa som jag nu ska reda ut igen. Det viktigaste är barnen, dom vet och har sett (igen..) att jag inte dricker, dom börjar slappna av. Ekonomin har jag kraschat för länge sen, men nu är det totalkaos igen. Efter med alla räkningar förutom hyran då.
Har ensam suttit och öppnat post, när jag drack så öppnade jag inte ens posten..Betalar in det mesta jag kommit efter med, elen, telefon och lite annat... Allt fallerade då jag drack
Mitt utseende är jag inte nöjd med, måste ner i vikt. När jag drack så gick jag ju upp, givetvis. Fyllemage och känner mig inte fräsch, men det kommer ju det också så småningom.
Ångesten börjar släppa, mår bra fysiskt /ja förutom vikten då) och psykist är det mycket bättre. Tänk så mycket ångest alkoholen skapar!! Fruktansvärd ångest, den slipper jag nu. Jag vet vad jag har gjort, vad jag har sagt och det känns fantastiskt bra! Saker som egentligen ska vara normala blev inte det för mig när jag drack. Jag kunde ha så stora minnesluckor så det liknade ingenting.
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [4]
Blir frustrerad, tankar som mal, har fått så mycket intryck från mitt AA möte jag var på förra måndagen. Mycket känslor i omlopp nu. Jag är alkoholist. Svårt att på riktigt, riktigt förstå, fast jag ju vet. *lät ju snurrigt det där*
Varit barnledig i helgen, inte gjort så mycket. Idag behandling igen, frågade om jag kunde gå vid 11.30-40, AA mötet skulle börja klockan 12. Berättade för dom förra veckan att jag varit på ett.
Känner att jag vill "ha AA för mig själv", vill inte berätta så mycket på behandling om hur det kändes, hur det var, vet inte riktigt varför.
Har väl en känsla av att jag inte har nåt "eget" utöver behandlingen, soc som är inkopplad, jag som kämpar, jag har en stor integritet och jag har varit tvungen att släppa på mycket, så AA vill jag liksom inte skrika ut o prata om med vem som helst.
Nå, sa förra veckan att jag skulle gå på måndag igen och det tyckte dom var positivt och bra, jag vill inte orda så mycket om det. För jag vill gå dit! Jag skulle få gå tidigare, men idag sa dom "nej, vi har grupp till klockan 12.00" Jag kunde ha sagt att jag ville gå på AA möte, men gjorde det inte.
Gör mig till martyr just nu. Tror säkert att jag hade kunnat gå om jag påmint dom om att jag skulle på AA, men det gjorde jag inte. En av behandlarna frågade om jag hade bråttom, då jag kikade på klockan på väggen vid 11.45, svarade bara att "Jag hade velat gå på AA-mötet nu klockan 12.00" Ja, visst ja, det hade vi glömt. Kände mig - sur och irriterad och trött.
Önskar så att jag hade kommit iväg tidigare, för jag sa ju att jag skulle komma tillbaka på måndag igen på AA-mötet..
Till råga på allt, vänder sig den andra beh. om till mig och frågar "Ska jag komma till dig på onsdag då?" Jag svarar att jag minns inte och har inte almanackan med mig, men jag tror det var bestämt så, så det är väl klart att hon ska komma...Undrar varför hon frågade om hon skulle komma, det ä'r väl självklart när vi nu har bokat in tider, eller menar hon att jag kan säga "nej, det vill jag inte???"
Hör hur irriterad och martyraktig jag låter... Läser AA:s stora bok, mycket bra och tänkvärd. Stora steg som jag ska ta när jag ska börja jobba i tolvsteget utöver min behandling. Ett tolvsteg som jag efter vad jag har förstått kommer att pågå hela mitt liv.
Inget uppmuntrande att skriva, känner mig..irriterad, låg och allmänt..nere. Men jag gör så gott jag kan, försöker ta en stund i taget.
//Z
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [5]
Har haft det, och har, det så tungt vissa dagar, utråkad, less och bara jobbigt. Men dock en viss glädje i att vara nykter, det andra livet vill jag inte ha.
En intensiv dag idag, den har gått så fort och jag har gjort så mycket som jag under min aktiva period inte gjorde. Gör helomvändningar, förändringar i mitt liv som kallas duga. Bara det att inte gå och sova bort dagarna, fly in i dimman utan vara i nuet.
Var på behandlingen, uträttade några ärenden och visste att det var möte i staden där jag är. Skulle bara kolla var det låg, men fann mig själv ringa på klockan och bli insläppt. Möttes av härliga, ärliga människor. Kände igen mig i så mycket och sa lite om mig själv också och jag gick dit ensam!!
Känner hur jag växte av att ha varit där! Min dag idag har inte varit förgäves, jag har gjort något för min egen skull och för barnens skull.
Kommer absolut att ge AA en chans, för som många av dom sa "det fungerar". Pratade om första steget, det känns nytt och jag vill ha nya vänner i mitt nya liv. Ska försöka åka på nytt möte på torsdag kväll igen
Känns inte så tungt och motigt längre!! F'''n, jag kan ju!!!
//Z
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [5]
Nu känns det annorlunda på nåt sätt, känner mig duktig varje dag då jag vaknar nykter. Tar det försiktigt med allt tycker jag vet hur skör isen är som jag balanserar på.
Imrogon ska jag på behandlingen igen. Fattar bara inte hur jag ska orka vakna, hahaha, har ju blivit van vid sovmorgnar nu.
Det känns bra att vara nykter, men..visst har det varit tråkigt också.. Tråkigt på det sättet att jag har blivit sittande och inte vet vad jag ska ta mig till.
Mycket tankar som surrar, och jag tar en dag i taget.
Gott nytt år önskar jag er alla. Nej, jag har inte gett ett enda nyårslöfte!
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [1]
Känner hur jag återigen börjar fyllas av ny kraft. Vill ha ett annat liv än vad alkoholen "erbjuder". Firat jul härhemma.
Full anhörig redan på förmiddagen, kaos ett tag. Kanske ska jag lära mig att se anhörigs misstag, fyllan den vidriga fyllan. Sluddrandet, fumlandet, vinglandet personlighetsförändringen till att bli så elak, snyftandet det gråtmilda som strax förbytts till ilska.
Barnen såg, jag såg och det gjorde ont i mig att se mina barn bli ledsna, inte värre än att vi kunde prata om det sedan, jag var ju nykter det mådde dom bra av.
Ska ta en stund i taget, ta min antabus och kämpa på. Får vara jobbigt emellanåt nu, bara jag håller mig borta från alkoholen. En timme till och med antabusens hjälp klarar jag mig just nu.
Måste börja reda upp i mina tankar, känslor och funderingar. Inte fly in i ruset som bara förstör. Jag vill må bra, jag vill ha ett nyktert liv för min egen skull och för mina barns skull.
Fridfull jul önskar jag er alla.
//Z
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [3]
Jag vet inte
Vill inte alls se det smärtsamma som är med missbruket, men.. jag tror mig veta men polletten har trots, allt som varit inte trillat ner>p> Vet att den enda vägen är behandlingen. Hmm, jag är så beroende så det liknar inget. Skäms för allt och alla, men döljer "det" bra, men vill inte ha det här livet mer!>p> Frågan är om jag fortfarande har tillräckligt med ork att våga, orka förändra - jag vet inte. Jag bara flyter med just nu i livet?..Livet?
Livet? Vad är det???
theme.postedin: Blandat | Permalink | Kommentarer [2]
Jag vill vara nykter, men jag tillstår att motivationen har sänkts, varför? Ni som gått före mig in i nykterheten har ni upplevt det?? Menar jag vill inte dricka, men det känns otroligt svårt att koma ifrån.
Barnfri i helgen, och det är jobbigt som attan. Har inget umgänge tydligen utöver dryckes"kamrater". Måste byta ut en hel del människor ur mitt liv, men hur ska jag få nya? Vad ska jag göra mina barnfria helger? Fan, mår inget vidare.
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [5]
Måste orka fixa livet!
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [0]
Känner mig som ett riktigt kräk, som gnäller och ojjar mig över allt och inget. Har läst tillbaka i min blogg..och tänk så bra jag mådde en period, nykter, stark och vacker kände jag mig, har gett mig fan på att så småningom nå dit igen!
Just nu väntar jag på att få besked om förlängning på behandlingen, hoppas på det. Hoppas på att jag återigen orkar stå rakryggad, tuff och ödmjuk inför alkoholens föräddiska krafter.
//Z
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [0]
Är så trött på hela skiten, och var ska jag börja för att få hjälp?
theme.postedin: Blandat | Permalink
| Kommentarer [5]
