Plockade fram ett gammalt inlägg som är högaktuellt idag/imorgon inför klassbollen...och gissa vädret ... japp det skall regna och vara kallt=(

Så var det gjort...dagen D som fotbollsmamma under Klassbollen och den dagen gick...över. Det var inte roligt att åka iväg i ottan, i regnet med griniga barn och packning som skulle ha räckt för en veckas camping. För i år hade jag bestämt mig för att inte frysa, bli blöt eller hungrig...och det blev jag inte.

För att göra det lite roligare så hade jag fått en lista med saker som gör dagen roligare för mig:

Tips:
- Ta med en REJÄL termos med kaffe.
- Klä ut dig i lagets färger och var en pinsam morsa. (Glöm inte skrika grabbarnas namn, så att du blir verkligt pinsam.)
- Klaga på att det är för lite läktarvåld.
- Flirta med domaren.
- Streeka.

Grabbarna kanske inte kommer prata med dig på några veckor, men DU kommer ha kul. Jag lovar. ;-)

Så med den listan och all packning så gav vi oss iväg...

Vi kom dit...i ösregnet...ca klockan 8.30 för första matchen var redan nio och de skulle värma upp. Jag tog fram istan direkt när vi kom dit och hanterade punkt nummer ett: KAFFE...hade sovit dåligt eftersom oron inför denna dag var så stor.

Att klä sig i lagetsfärger var lätt...eller svårt...eftersom Klassbollenströjorna var svarta. Så snabbt började min minste klättra på mig och mitt glatt gula, stora, formlösa, billiga och lysande regnställ...på ca tre sekunder blev jag svart eller kanske lerabrun snarare...om jag skall vara ärlig. Men det innebär CHECK! till hälften på punkt två. Resten av den punkten fixade jag snabbt när jag hojtade "KOM IGEN GUBBAR! SPELA BOLLEN OCH VAR INTE SÅ ZLATAN!

Då har vi kommit till punkt tre...den missade jag lite eftersom jag klagade på att det var för mycket läktarvåld...herregud, det var en miljon ungar där som brukade massor med våld mot läktaren och alla som eventuellt satt där! Det hoppades, skuttades, kastades vatten (som om det inte räckte med regnet), skreks och sparkades bollar. När dagen var slut så hade jag fått tio bollar på mig, tröstat tre barn (inte inkluderat mina egna), fångat två i luften (barn) och satt in öronplugg.

När det kommer till punkt fyra så gick jag ut hårt i första matchen (tänk nu gult, formlöst och ovanligt sexigt regnställ) och vinkade, ropade gulliga saker och blinkade...tills kvinnan intill fräste: "ZOZZY, han är max 15!". Ok, inte så smart då eftersom han faktiskt var 15...och junior...och yngre än min äldste son. Och att jag, på en bra dag, ser ut som...lika gammal som jag är...lägg då till regnstället. Men vad gör man inte! Det stod ju på listan och alltså är inte jag ansvarig...

Så har vi då sista punkten...jag hann ju inte det idag liksom...jag ville men det fanns inte tid över till det, typ. Men lugn, bara lugn...imorgon är en annan dag...och mellanpojken har gått vidare till final och spelar imorgon igen!!!!!!! Så då skall jag minnsan pricka av den punkten också, bara så ni vet!

Så står det en artikel i tidningen på måndag om en galen mamma som...på Klassbollen...så är det jag!

Tack för listan, jag tar gärna fler listor en annan gång...

Igår kom han hem! Igår fick mamman krama om honom...hårt! Herregud va fin han är ... mitt barn! Han var brun, hade gått upp ett par kilo och fått en massa muskler =) Med minnen för livet och erfarenheter som fått honom att växa så...var han det vackraste jag sett på länge (ja, har fler barn som är lika underbara att se och älskar dem med!) Han var hemma igen! Trots att jag var på jobbet, trots att det var fullt av elever runt mig så började jag storböla =) det var så gott att se honom! Är man fånig då? Jag vill att han skall resa och uppleva...men det innebär inte att jag inte saknar honom...hela tiden. Det innebär att det är underbart att se honom...att ha honom i min famn...nåja, nu är det snarare tvärt om...han är bra mycket längre än sin mor.

Bilden...det är tydligen en världsrörelse...så har du inget för dig idag...ta en skylt och gå ut och ge lite gratiskramar =)

 Lite sent på dagen kanske för att komma med tips på hur man kan väcka med störst effekt...men nu har jag gått och tänkt på detta hela dagen...så här kommer det...

1. Maurer: sitt intill den du vill väcka, stoppa in handen under täcket, säg "Maurerna kommer" med vanlig samtalston och "gå" med handen fram till personen...valfri del av kroppen, beroende på vem det är...säg egen "Maurerna kommer" som en sista varning...innan du börjar "gå" på personens kropp med dina fingrar. För störst effekt så kör in fingrarna lite i huden så att det känns...massor...som om det var myror som gick runt...
2. Vackavackas: Forma din hand till ett A på teckenspråk...öppna och stäng och mumla "Vackavakas attackerar" för att sedan antingen stoppa in handen under täcket och "nyp" eller bara "noppra" på täcket...båda varianter är irriterande...
3. Spinalworm: Stick in fingrarna lite lagom hårt intill ryggraden...garanterad uppgång ur sängen...

Detta är mamman till tre söner som har analyserat och utformat en teknik under tjugo år av studie...till denna förfinade konstform...oavsett ålder på personen som skall väckas...

 Grrrrrr!!!!!!!! Tja, inte hjälpte det att Zozz gick till skolan...inte...hittade ingen jack eller mobil men fick veta att sonen skolkat på en föreläsning...Hm! 

Jag blev inte på bättre humör...inte alls...skall nog se till att han går på sina lektioner framöver!!!!

Han skall få träffa arga mamman som håller på att explodera av vrede...inte skolkar mina ungar!!!! Undrar om det skall bli Operation prata förstånd eller Operation inte titta på tv? Jag är iof mer för prata...och det brukar funka bättre...

Eller skall jag ge honom det dåliga samvetet...den är jag riktigt bra på...och den tar skruv...på stora och små män =)  

Så har han gjort det igen...slarvat bort nyckeln och har inte en aning om vart den är...

Han är 20 och har slarvat bort lika många nycklar som han är år...de är bara borta!

Det tunga är att de aldrig kommer fram igen...de är borta på riktigt!

Så källarnyckeln är nu historia och jag måste in där...på riktigt...jag känner mig som en lyckligidiot...lycklig för att det kunde vara värre och idiot för att jag trodde att det var bättre

Idag så kommer de...mina änglar...mina underbara barn...det är min vecka och jag är så glad för att det är min tur att ha dem. Livet tar liksom en pause när de inte är här och nu andas livet ut igen. De är här och allt är som vanligt igen, så som det borde vara och så som det är när jag trivs med det. Nu känns allt varmt och jag mår som bäst.

Att vara varannanveckoförälder är inte det man önskar sig och det kanske är ännu värre att vara ett barn som pendlar mellan sina föräldrar...

Undrar hur våra barn blir när de växer upp, vilka spår kommer det att lämna? Kommer de att lämna familjen för minsta lilla eller kommer de att ha lärt sig utav våra misstag?

Men det blev ju inte som jag tänkt mig...den grymma bestraffningen...för att illbattingarna inte lytt mamman! De fick städa rummet...de två tog tag i det som en man och började greja...och hittar saker som de letat efter...JÄTTELÄNGE, MAMMA!!!!!!!!

Så straffet blev en upptäcktsfärd...i rummet...som är rolig och de är riktigt nöjda...

Så här sitter jag i deras rum, har utdelat en bestraffning, som jag tyckte var grym, med två nöjda killar som nog inte tagit det som ett så hårt straff som det var menat.

Typiskt!

jaha...så gör dom det igen...leker på fel sida av järnvägen! Att det skall vara så roligt och så svårt att förstå att jag inte tilllåter det. Det finns visserligen en kojja där som de bygger på men de måste säga till mig vart de går och de får under inga som helst omständigheter gå över järnvägen...

På andra sidan finns deras skola och fritids, det är där de bygger kojjan så det är väl inte hela världen...men de går inte över där man skall! De sneddar över spåret och inte på övergången! Lata barn går inte en kilometer när de kan gå tion meter!

Så nu skall jag tänka ut ett straff...konsekvens...som känns! Det är ju kul!

Inget spelande, förutsätter att de skall vara inne annars tappar det sin charm.

Inte gå ut, förutsätter att de vill vara ute...och det vill de säkert inte när de inte får vara vid kojjan.

Inget fredagsmys....den är bra men inte ett straff/konsekvens som ligger i rätt nivå.

Hm...då har vi kvar...DET ONDA ÖGAT OCH ...VAD?

Jag vet...inte spela och städa rummet...inte vidare pedagogiskt men det funkar och jag får ge dem det onda ögat en lååååång stund. Dessutom hinner jag förmana och tala om HUR FARLIGT DET ÄR!!!!!!!

Det blir bra..o nu kom de innanför dörren så nu muterar jag till den ONDA MAMMAN!