Skall på ett bröllop om ett par veckor...och börjar fundera på vad jag skall ha...bruden har inte några som helst synpunkter fast helst inte i leopardmönstrade underkläder...så det hoppar jag över då...men vad skall jag ha???
Lite som det alltid är...så hittar man inget när man skall ha...stön
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [16]
Fick två kommentar av LillaKelly som berörde mig djupt, tyvärr så kan jag inte svara på dessa i det inlägget så jag gör det så här istället.
Jag känner djupt med dig, jag vet vad du går igenom och önskar att jag kunde ta bort det.
Hoppas du har varit hos doktorn för att utesluta sjukdom och brister. Ta sedan och se över ditt liv för sorg och negativstress kan göra att man tappar hår.
Jag vet att zink, B-vitamin, magnesium och kalk är viktigt att få i sig när håret faller av. Det finns samlade i de flesta burkar med vitaminer/mineraler men går också att köpa koncentrerat.
Mina hårrötter vaknar till liv när jag misshandlar dem, tex som när jag bleker håret. Varför vet jag inte men det är precis som om de inte fattar att de lever förän jag chockar dem. Massage av hårbotten är också bra...fast hur ofta hinner man sitta och ge sig själv det?
Om man har en diagnos så kan man få remiss på peruk...eller sätta in löshår där det behövs (där det går). Det är inte roligt men det .... går. Att behöva sätta på sig en protes är ingen kick för kvinnligheten precis. Man får en identitetskris...man gör ett sorgearbete...men det går. Perukerna idag är fina och det syns knappt att de är peruker...fast det är klart, man vet ju själv.
Så om du behöver personlig peppning...skicka ett mejl till mig på zozzy@passagen.se så kan vi ha en mer personlig kontakt...för det gör jag gärna för dig!
Många kramar!!!!
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [8]
Att hålla tal, att stå upp framför en grupp och säga något med schwung, när man fått tid att öva, är ursvårt för mig. Det i sig är ganska konstigt eftersom jag jobbar som lärare =) jag är van att säga en hel del framför en grupp, som jag läst in eller förberett. Jag är otroligt van att använda mig av min teatraliska sida för att färga mina ord. Har relativt lätt för att få till slutklämar och skapa överraskningar i långa haranger.
Den stora skillanden är att när jag jobbar så är det för att tala om saker som jag vet, kunskap. I ett tal så skall man vara personlig och kunna blotta sig själv.
Men det har jag inget emot ju, jag älskar att driva med mig själv, berätta historier på min bekostnad och vara lustig i största allmänhet.
Men att hålla tal...inget bra alls...spontan tal är jag bäst på...gör det hela tiden och tycker själv att jag är skitkul =D...för jag älskar att stå i centrum och få uppmärksamhet (spontan-uppmärksamhet)...men inte att hålla tal.
Har du taletsgåva när du håller tal?
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [0]
.jpg-for-web-LARGE.jpg)
I höstas var jag ju väldans nära att komma till Indien...jag var närmare då än vad jag är idag...men jag längtar lika mycket. Fast det är sommar ute och helt underbart (trots regn) så vill jag dit...
Witch hänvisade mig till en rolig sida där man kunde ta reda på vart man föddes i ett tidigare liv...jag var från bortre Asien i alla fall...även om det inte var Indien... Och det känns som att titta på hembilder när jag tittar på bilder från Indien...och nu vill jag HEM!
När jag äter indiskmat så mår magen bäst...när jag tittar på kläder så är det så jag vill se ut...på riktigt.
Med tanke på att...vi härstammar från Indien (folkvandring) så...är det ju inte omöjligt om mina gener skriker efter att få åka hem...kan man ange det som ett skäl till Försäkringskassan för att man skall få betald resa dit? Får man bidrag av Arbetsförmedlingen för att söka jobb där?...kan man få utvandringsbidrag?
Hm, jag vill hem...
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [8]
www.stejmar.se/texter/Gallery.htm
Tänk vad arg man kan bli när någon ger sig på ens barn...när någon är orättvis mot ens hjärtebarn...när ens kärleksbarn blir sårat...tänk vad man vill skrika och gapa...slå runt sig för att göra allt bra igen...rasera för den som sårat...skada den som varit ond...
du mitt barn som vuxit dig stark
du mitt barn mitt vackra hjärta
du mitt barn som jag solar mig i
du mitt barn som äger allt det fina jag har
för din skull väcks jag till en tiger
för din skull vänder jag på varje sten
för din skull ändrar jag svart till vitt
för din skull vänder jag andra kinden till...men förlåter gör jag aldrig
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [2]
Har ju haft lite "huvudproblem" som har lösts med hjälp av fejk...vilket har varit (för att uttrycka det läsligt utan att man blir tolkad som spam eller utkastad ur bloggvärlden) jobbigt...
Har tillslut gillat läget och tar på mig den...visserligen med en viss (hat) bitterhet...men ändå använt den...
Naturligtvis så tycker jag att alla tittar på mig (även om de inte gör det) vilket folk alltid har gjort...eftersom jag är lång, klär mig för att synas (inte våpigt utan snyggt eget och modemedvetet) och aldrig varit osynlig i mitt uppträdande (förr kallade jag det för karismatisk, nu känns det mer fånigt). Eftersom jag inte har lust att ändra på hela mig...så har jag behållt mina egenskaper...alltså de som gör mig till mig... Nu så är det lite jobbigt att vara i fokus men det skall gå!
Så till det som är roligt...nu trots att jag har fejk (peruk, som ser väldigt bra ut faktiskt) så har jag fått en manlig beundrare...en som sett mig innan (förra sommaren) och nu igen. Han tycket att jag såg bra ut (min tolkning, eftersom han fick det där flirtiga/trevliga över sig). Men i stället för att njuta av det så...undrar jag vad det är för fel på honom?!
Samma när jag får blickar på stan...jag kan inte glädjas åt blickar längre...fan, det är svårt! Jag som njuter av den uppmärksamheten (sådan är jag, på rätt eller fel)...njuter utav att fortfarande vara attraktiv...uppseendeväckande ... kvinna...och nu ... gör jag inte det ... fast jag vill....konstigt
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [6]
Kreativ...har hamnat i ett kreativt uppsving (alltså mer än vanligt). För mig är det en väg ur "eländet" att skapa, för jag kan inte hitta svar eller lösningar, inte påskynda förloppet eller få det "färdigt"...jag kan bara vänta...vilket är något som jag är vansinnigt dålig på...jag som är mer chopp chopp... Saker skall lösas och tas tag i ... snabbt och effektivt...nu är jag tvungen att väääänta och se... Så för att ta tag i min frustration...över att jag inte är "Stålmandeln" (citat av en 4-åring som har på sig en slängkappa, springer runt och är oövervinnerlig) och för att jag inte kan "lagra" problem utan att ta tag i dem...är jag nu kreativ, på alla sätt jag kan.
Men dessvärre är jag inte så där snyggt "kvinnligt kreativ" utan musching-kreativ...(kvinnligt-kreativ=piffing...manligt-kreativ=smutsa-ner-sig-kreativ)...fast i helgen så skall jag ta tag i Witch saga igen...och få den klar...längtar efter att skriva igen.
Mina andra kreativa-uppdrag har varit att greja med diverse uppdrag på torpet, måla på duk i olja, måla på torpets ytterväggar, möblera om här hemma, putsa fönstren (lite kvinnligare då) och sticka lite kreativa allster (ok, mucho-kvinnligt...sicken tur att jag inte har muterat)
Att vara kreativ är för mig ett sätt att andas...ett slagst problemlösning...och eftersom jag inte kan lösa mina egna problem så...löser jag påhittade =)
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [2]
Har varit redig och putsat fönstren...och nu är de så rena att man kan se ut på det där klara sättet...så nu ser jag jättebra de där grå och regntunga molnen som nästan kommer in i mitt hem...de där som har vatten i sig...inte för att jag är rädd om mina fönster...att de skall bli strimliga eller så...utan för att jag nu inte kan skylla på att fönstren är smutsig och därför är det grått ute...attans...så putsa inte dina fönster =)
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [3]
Lagerbäck hit och bort...det är väl ändå inte så att det var han som var på plan...oavsett vad han planerade innan...så är jag säker på att det INTE var detta han planerade...att spelarna skulle ge en 50% insats...till och med en tant kan räkna ut att det inte skulle funka =) fast de svenska spelarna var snygga...
Dessa mer än andra =) och de som var bäst på plan...oj, Isaksson var osså bäst =) Detta var allt jag tänkte säga om fotbollen...Jo, Holland vinner...
Då denna match gick samtidigt som Sex and the city-maratonet...så fick jag stryka på foten...fast det är klart, jag har ju redan sett avsnitten ett par gånger =) och jag hann att se slutet...vem la avsnitten på denna dag...då hela befolkningen hade annat för sig? Konstig tankegång... Åh, vad jag gillar den serien! för mig så har den allt =) och den är en STOR flykt från verkligheten...med en stor portion humor ... och filmen? Japp, tant skall se den =) och jag lääängtar!
Enligt TV 4 så...kan fotboll vara bättre än sex...jävlar vilket dåligt sex jag hade igår...och då menar jag inte den i sängen 
eller på 3:an
Ja...visst, imorgon är det Midsommar...och det regnar...och då är det väl lika bra att...vara inne och ha "Sex in the city"...(tolkningen är fri)
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [3]
Det där med utseende är rätt så viktigt för mig...faktiskt. Jag har gått omkring och trott att det är något som jag inte lägger så stor vikt på. Att jag är "bekväm" med hur jag ser ut, att jag är nöjd och nägot som är lågprioriterat. Och så har det ju varit...jag har varit nöjd, med skavankerna och nöjd, stolt och ... nöjd. Visserligen såg jag inte ut som en yppig skönhetsgudinna...snarare tvärt om...mer som en slank pojkflicka =)
Jag har alltid varit smal...men i förra året var jag tvungen att tänka på vad jag äter...men det är ju lätt att hantera...för där är det ju något du kan göra själv. Men att tappa mitt hår...och inte vara sjuk...utan bara allergisk mot mitt eget hår...faan, va svårt det är att hantera...sjuktgaletsvårt.
Visst ser hon bra ut...ung, vacker och riktigt sexig... Men tant har inte det ansiktet, inte de dragen och inte åldern... Det blir lite svårare att vara i mogen ålder och göra en riktigt cooool ungdomsgrej. Även om jag faktiskt tycker att det ser sexigt ut...på andra.
För alla drag man har blir mer markanta utan hår...de träder fram så tydligt...finns inte något som döljer eller mjukar upp alls...för det är det håret gör...det mjukar upp. Mitt ansikte är ganska hårt...tycker jag själv...jag har stora öron...osymetriskt ansikte...och börjar se gammal ut...allt det som jag har varit nöjd över och accepterat förut är nu så tydligt...
Så detta är jag...så ser jag mig själv...inte vacker eller speciellt noga med hur jag ser ut...men jag är nöjd. Jag begär inte mer än så...inte alls...
Men så är inte läget...har stora kala fläckar som ser hemska ut...som om jag hade typ lite cancer =) ... Idag döljer jag det med allt från scarvs till keps...börjar bli rätt duktig på att sätta upp håret och sno runt ett tygstycke...men jag är inte jag längre. Nu ser jag ut som någon annan...när jag tittar mig i spegeln...det är inte jag som tittar tillbaka
Så håret är klippt i en kort page (japp, gjorde det själv och det blev ju inte så bra...men vägrar att sitta hos en frisör och visa hur ful jag är...vill nog mest slippa frågor och konstiga råd om alla kosntiga piller man skall äta...som inte funkar alls...det enda som funkar är att bleka håret =) jaa, sant för det får hårsäckarna att vakna till liv...och hur ofta kan man göra det?) Jag i kort page...som har långt hår...känner mig bara konstig...
Så kontentan är att jag inte känner igen mig i spegeln...har inte accepterat förändringen...vet inte vem det är som tittar på mig där i badrummet...om jag känner henne...vet inte ens om jag gillar henne...för hon har satt mig i en situation som jag inte ville hamna i...även om hon har sidor som är helt ok, så har hon ändå tvingat mig till något som jag inte vill...
Så kanske är det bättre att raka skallen...för då är det som det är istället för att hoppas på något som man inte vet när det kommer....
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [1]
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [0]
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [0]
Åh, så kreativ jag känner mig idag...idag tar jag på mig mina vingar och svävar ut i rymden av kreativitet. Känner att jag vill ta världen i min famn och hålla den ömt och länge. Mitt liv idag...inte så illa för jag har alla jag älskar nära mig ... och tusen saker att göra som är roliga =)
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [4]
Har fått en påminnelse om hur skört livet är igen. Min särbo blev sjuk igår...och hamnade på akuten med bröstsmärtor. Så jag åkte dit för att vara med honom. Som tur var så var det inte så illa med honom men vi båda fick en minnesbeta om hur skört allt är...hur lite tid vi kan ha och hur illa vi tar till vara den. Vi har gett varandra löften om att vara ännu mer rädda om varandra och oss själva. Jag skall sluta röka igen och vi skall börja leva en hel del sundare. Fast han är inte friskförklarad...han har en röntgen till...innan han får komma hem.
Jag blev i princip frisk på tre röda...ooiiioooiii-känslan var nästan borta under de där timmarna. Visst är det konstigt att man bara kan sluta att vara sjuk om något värre händer. Kroppen lägger in en extra växel liksom... Det har hänt mig förut att min sjukdom har försvunnit under ett par timmar för att det inte har funnits plats...då undrar man ju om man kan bestämma sig för att inte vara sjuk. Att hjärnan prioriterar om...undrar hur man kan ha nytta utav det annars...eller om det bara är en massa stresshormon som aktiveras och dämpar ens sjukdom. Oavsett så är jag bättre idag...skall iof vara hemma en dag till för att hinna ikapp min kropp =) och måla och skriva på sagan...
Kom ihåg att livet är idag...imorgon finns inte alls...idag är allt vi har
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [4]
Känner mig lite bättre idag...typ bara lite snurrig (oiiioiiii) som om jag åkt karusell. Men det är fint väder och jag skall ta en promenad. Får man göra sånt när man är sjukskriven? Är det tillåtet att vara ute eller skall man ligga i sängen (vilket jag gör allt som oftast)? Det är inte ett dugg kul att börja ett jobb med att vara sjuk...känns som om man lägger ribban för vad chefen skall tycka om ens arbetsmoral.
Eftersom jag är en optimist så måste jag tänka ut något som är bra med detta tillstånd...tja, det känns som om jag är på finlandsfärjan...i sjögång och bakfull...och allt detta helt gratis. Lika svårt att känna att man har balans och att man kan fokusera tankarna...hm, det kan ju iof vara bra för jag håller mer tyst =) fast å andra sidan har jag ju ingen att prata med...*stön*...kanske skulle jag träningsprata idag...för igår blev jag trött så fort ett samtal varade längre än fem minuter...
Till och med nu har jag svårt att känna att jag kan vara hemma med gott samvete...varför får man dåligt samvete när man är sjuk, när man inte är så sjuk att man ligger på sjukhus...bara lite sjuk...varför känns det då som om man igentligen borde vara på jobbet eftersom man inte är döende...???
Hur brukar du känna när du är hemma...hur är ditt samvete?
Postat i: självinsikt eller sån är ju jag Permalink Kommentarer [8]