Detta är en av mina absoluta favoritförfattare, en man som med sina ord kan få mitt hjärta att fladdra till i lycka över ett par rader.

Här tar jag mig friheten att citera ur hans bok "Ett enkelt brott" och det är de första raderna ur boken:

"LYCKLIGA MÄNNISKORS SORG är vacker.

Tanken överraskade henne, som vore den en annans.

Det var lördag den nionde maj, hennes trettiotredje födelsedag. Kristina Vendel satt på sista bänkraden i Ekrö kyrka och lyssnade på Felix Mendelssohns oktett för stränginstrument; tre violiner, tre violor, två celli. Tre män och fem kvinnor, unga allesammans, med undantag för försteviolinisten som verkade ha passerat de trettiofem. Närmare fyrtio skulle hon vilja säga, men den extrema koncentration som han utstrålade placerade honom i en egen tid, en egen ålder.

Han njöt av att ha de yngre musikernas blickar på sig, han dirigerade dem med lätta nickningar och belönade dem med korta, snabba leenden. Särskilt uppmärksam var han mot första cellisten, en mörkhårig kvinna i tjugofemårsåldern som satt mittemot honom. Hon bar en lång svart klänning som fick cellon mellan hennes lår att lysa matt som en delfin, för att nu inte säga något annat.

Kristina gissade att det inte fanns en enda man i auditoriet som inte skulle ge sin ena arm för att byta plats med cellon. Själv skulle hon ge sin ena arm för att byta plats med kvinnan. Försteviolinisten såg på henne som om de nyss hade älskat eller som om de snart skulle göra det; de utbytte långa blickar tunga av samförstånd och innerlighet; de log mot varandra med den intimitet som man bara har efter en natt tillsammans."

Visst är de njutningsfull läsning och detta är en bok om ett mord...älskar hans ord och författarskap

Alkemisten

Tänk om du kunde se ett svenskproducerat, en timmes-program, glassigt och underhållande program om sprit eller tobak. Tänk om du kunde få roliga tips om hur du bäst blev full, kunde köpa mest för pengarna eller få störst avkastning genom att köpa det utomlands. Tänk om några av Sveriges bästa A-lagare satt och talade om hur de drack...

Visst vet jag att man kan få lite info om sprit på 4:an...men det är inte lika ofta eller långa som deras råd och rön om spel/odds/tips och trav...

För vad är dessa spelformer om inte ett annat sätt att få ett eventuellt beroende...som leder in i fler spelutövningar...där pengar förloras. Som får några människor att falla in i ett destruktivt handlande/beroende.

Visst har de flesta roligt när de utför dessa spel...men några åker dit...så vad är då skillnaden på dessa former av beroenden...?

Staten äger spriten och spelet...kanske är det ingen skillnad...och folket ägnar sig åt det...några förlorar på det...men staten tjänar massor...så varför inte införa fler glassiga program om fylla och sprit ...

I min ungdom (en tid som ibland känns låångt borta) så reste jag mycket med mina föräldrar. Jag var i tonåren när jag kom till Italien för första gången. Och det besöket ligger som ett varmt minne i mitt hjärta.

Portofino, en charmig liten stad med en hamn som är full av stora båtar som det fanns kändisar på =) det imponerade stort på unga Zozz

Rapallo, där bodde vi och det är en underbart charmig liten stad.

Zoagli, här badade vi...och ingenstans här vackrare strand, har fortfarande kvar stenar från den stranden. Och ja, det är en akvedukt ni ser i högra hörnet.

Porec, var och är mitt favvo ställe för att semestra i. Ljuvliga stränder och ett trevligt folk, rent och snyggt med tusen saker att se på om man inte vill vara på stranden.

Kongo, hit vill jag åka...någon gång

Tibet, här skall jag ha varit innan jag kilar vidare...

godmorgon...mycket som händer nu och jag som knappt vaknat.

Clark, undrar hur han orkar? Undrar om han lär sig av sina misstag någongång? Kanske är det för bra i fängelserna...

Att män skall vara i kontakt med sina kvinnliga sidor...är ju ofta diskuterat. Men hur är det med kvinnors kontakt med den manliga sidan?

Anders...jag blir arg bara jag tänker på honom...det han gjorde...får mig att vilja...(tolkningen är fri) önskar att vi hade dödsstraff!

Nu packar vi igen...åker idag för vår badsemester =) jag skall ligga på stranden och läsa...från tidig morgon till sen kväll.

Så *sträcker på mig* var gympan klar!

Är det värre för en kvinna att tappa håret än för en man? Hur hittar man tillbaka till sig själv igen? Kan man vara attraktiv med peruk? Har man en protes när man har peruk? Vem är den som tittar tillbaka i spegeln?

Man får många råd när man tappar hår...många är dåliga. Alopecia är en autoimmun sjukdom som...bara är att stå ut med...håret kommer tillbaka igen. Inget går att göra för att få förloppet att gå snabbare...inget alls. Ibland så kan en allergireaktion få hårrötterna att vakan (som att bleka håret), eller så kan zink vara bra...massage är också lite uppiggande för dem...men det som är viktigast, oavsett varför man tappar håret, är att inte stressa.

Har hittat en peruk som jag gillar nu, trivs med den som tittar mig i spegeln och känner igen mig i skyltfönstren. Har fått många positiva reaktioner från människor, som inte vet om ... och som berömmer mig för min nya frisyr och hårfärg...

Men visst längtar jag...tills det är mitt som är där på huvudet...tills jag inte har en protes längre...tills jag är hel. För jag är mindre kvinna idag, mindre hel och mindre säker...mindre jag.

Fast som det är idag så har jag alltid en bra hår-dag och kanske kommer jag att behålla mina proteser...för att ha när jag får en dålig hår-dag...eller så kan jag resonera som så att jag just nu har en period med dåliga hår-dagar... 

Då, för ca 100 år sedan, när jag var liten så var somrarna annorlunda. De var varmare och mer sommar. Jag är helt säker på att de var grönare...varmare och hade mer sol. Mitt minne säger så i alla fall...

Jag var ute och fiskade i gryningen, sprang barfota i kohagar (japp, tant har trampat i nylagd kodynga och känt hur det blir varmt mellan tårna...inte alls en oangenäm känsla...riktigt mysig faktisk. De koblajer som inte var nylagda hade en hård yta...innan de mjuka och de riktigt gamla var bara hårda. Faktiskt så var det rätt mysigt men det ger den som aldrig gjort det...lättäckel-känsla) ätit rå lök, direkt ur landet och haft 50 myggbett på mina ben...Jag har badat i salt och sötvatten, fiskat krabbor i massor och haft en rygg som var mer svart än brun...och hade inte en aning om någon solskyddsfaktor...mitt hår var kritvitt och och näsan fräknig...Jag har klättrat i berg och knappt haft skor på fötterna på flera månader...

Med andra ord var och är jag ett sommarbarn...som vill ge mina barn denna slags sommar...fast de är iof inte så intresserade =) så Zozz fantiserar ännu om den perfekta sommaren...för sina barn...som de inte vill ha...fast måste...för att förstå hur bra det kan vara... =)

Tja, så har då vuxenvärlden ännu en gång tycktill om tonåringar...för ett tag sedan var det veganer som var i blåsväder... Nu kommer mina tankar om tonårsfenomen...vad de nu kallas eller har för benämning...eftersom min kommentar på Love hurts sida räknades som spam för att det var längre än tusen tecken...

Pojkars sätt att visa att de mår dåligt psykiskt brukar vara att de blir utåtagerande. Flickor har en tendens till att bli osynliga.

Och så har vi då tonåringars kläd-, musik- och livsinställning... Jag fattar inte att det är som om vuxenvärlden muterar och glömmer sin egen tonårstid...herregud, jag var punkare, rasta, hårdrockare...ok, längst var jag punkare. En svart slinga i luggen, spret åt alla håll, svart kajal runt ögonen och jeans som var så trasiga att de inte kunde defenieras som byxor...till detta en väldigt cool skinnjacka och STORA tröjor... Var jag snygg, var mina föräldrar stolta? Knappast alls, de hade ganska svårt att ta den stilen. Mådde jag dåligt? Ja, gissa om man hade frågeställningar som tonåring och vad lite man ville bli som sina föräldrar...man revolterade ju mot vuxen världen som inte fattade något alls. Blev jag vuxen...ja, absolut och jag lärde mig bl a att inte dömma paketets innehåll bara efter att tittat på inslagspappret.

Det jag blir arg över är att man som vuxen inte orkar ta sig tid till att prata innan man dömmer...det är ju underbart att tonåringar vågar ta ställning, gå egna vägar och inte vara mainstream...att de ifrågasätter vuxensanningar.

Det är inte hur de är klädda som skall styra vuxenas oro, det är inte kläderna som skall få igång larmsignalerna utan handlingar.

Så med tanke på att tonårstjejer vänder sin smärta innåt så är det ett steg framåt att de visar sin smärta med kläder. Men den smärtan behöver inte betyda att de skär sig utan mer att de ifrågasätter och utmanar. De unga tjejer som mår sämst ser du det inte på...

Tänk på det nästa gång du dömer ett barn till utanförskap enbart för att de är klädda annorlunda.

Min son var vegan...gissa om han fick höra skit...och det enda han gjorde var att värna om djurens rätt...eh, visst var han farlig =)

Har tonåringar runt mig varje dag i jobbet och bara man vågar som vuxen att se dem för vad de är så är kläder, musik och åskådning en bisak...för de håller bara på att bli vuxna.

 Tänk om man hade tid att bara sätta sig ner och bygga lego...som man gjorde när man var liten...bygga lite hus, bilar och annat småtrevligt. Sånt lego som kom i en kartong med blandade bitar och med en manual a två sidor med fullt begripliga beskrivningar.

Annat är det idag med Dödstjärnor a la Star Wars och Bionicals (?) som har en manual som kräver en civilingenjörsexamen...har suttit där och byggt en del så jag vet vad jag pratar om...

Nu kom jag i från ämnet en del...det var ju tid det skulle handla om...tid att prioritera till de där kreativa och roliga sakerna som är helt onödiga...för att få tid till dem måste man kunna bygga med lego =) alternativt pussla rätt så bra.

Kanske vore det en ide att sänka dessa hushållsnäratjänster så att även en ensamförsörjare kan ha råd med dem...för är det inte vi som har mest tidsbrist...?

Eller sänka åldern på pensionsåldern för alla mormödrar...fast då vill de säkert inte hjälpa till med att städa. För när det är min tur så vill ju jag ut och resa...tror inte att de är så annorlunda på det planet.

Så nu har jag två alternativ...Dödsstjärnan eller städmopp...undrar vad det blir...jag har ju ingen ingenjörsexamen...hm

Storsonen är i Australien...stön va jag saknar honom...och har säkert hur kul som helst...eller jag vet för vi har pratat. Han dyker och luffar runt med sin tjej och har det soft och chillat. Han kommer inte hem än på ett par veckor...stön igen. Bilderna här är tagna av honom därför så lånar jag så ärligt man kan av sin son =)

Här ser man nacken på mitt underverk...sonen...när han är snäll och kramig som han brukar...mannen med skägg är alltså inte min son =) även om han verkar snäll... Pga snällhetsfaktorn så lägger jag inte ut bild på sonen...fast han är sååååå fiiiin! Som ni ser sä är han även go =) fast inte så massa mot sin mor...där av rubriken...

Snälla mamman passar sonen och flickvännens katt...kattunge...och det är en historia som är värd sitt eget inlägg...men helt kort så undrar jag om man kan skicka en katt per post till Australien...?

konstigt det där med tid...ibland har man massor med tid som bara segar och ibland så hinner man inte med alls...tänk om det kunde finnas en tidbank. En som man kunde spara segtid i för att använda när man har tidsbrist...gärna ett där man hade kredit osså.

Då hade jag haft sparad tid nu...som jag sparat under vintern och som jag kunde använda här och nu. För min tid finns inte alls...tänk att tid är en lyx...en bristvara. Visst var det hårdare förr men ... de hade i alla fall mer tid. Tid att se, fundera och betrakta. Idag hinner man ju inte ens se sig i spegeln...ännu mindre fundera på vad man ser =) kanske lika bra...

Idag är jag hemma för ont i ryggen...fast jag skall ändå iväg och göra ett par timmar...för att det inte går att ta det lugnt lixom...konstigt att det är så...att man önskar sig tid mer än många andra saker.

Hade jag haft tid så hade jag ... bara suttit och tittat på allt det vackra där ute...för idag är det vackert och tiden borde finnas för att se det, betrakta och känna att livet vaknar igen..

Har du tid idag...njut av stunden för den finns bara nu =)

Funderar lite runt detta ord, milf...och hur man skall förhålla sig till det...

Är det ett bevis på uppskattning eller bara ren respektlöshet? Är det en ung mans ouppnåbara dröm eller bara hormoner...

Är det en vuxen kvinnas komplimang eller en mammas värsta mardröm...

Finns det en manlig motsvarighet och skulle det bli...Dilf...?

Har sex blivit en sådan vardag att alla gränser är utsuddade och inget är längre tabu?

Hur gör man för att få en man dit man vill...kvinnans list..finns den...eller är det en myt? Har vi en förmåga att få män dit vi vill eller tror vi bara det...är män lättledda? Visst har jag försök att använda list...ibland har det gått...ibland inte... Det som visat sig fungera bäst är att säga som det är...rakt på sak...tydligt och klart...för mig...

Hur är det...går det att få män dit man vill genom list?

 En mycket klok kvinna sa i ett inlägg idag "Varför måste man alltid kämpa för allt här i livet"...(ok, inte ett direkt citat men det var det Witch menade...) Det har fått mig att fundera lite en stund...dagens syn på livet.

Vi får lätt den uppfattningen att livet är så lätt för andra...de lyckas, deras barn är så väluppfostrade, de har bra jobb, fina hem, verkar så lyckliga, tjänar storkovan, åker på lyxresor åt höger och vänster osv... Kändisar som bara är vackra och allt bara faller på plats i deras liv... Miljonärer som bara är...och tjänar pengar ändå...

Undrar om lyckan är så, att de är lyckliga...så som man tror...eller om det är en kamp för de flesta men man håller tyst om det för att inte verka som en förlorare...för att hålla upp en bild utav sig som man tror är den som är förknippad med lycka...

Jag har fått kämpa för allt i mitt liv...precis allt...inget har kommit lätt...inget har jag fått behålla utan en kamp...

Vad har jag lärt mig? Att jag kan, är stark och det skall mycket till för att knäcka mig...

Är jag lycklig? Ja, för jag är så rädd om det jag har...men vet att jag kan skaffa mig det igen...det enda jag anser är ovärderligt är mina nära...för de äger mitt hjärta...

 Varit ute på en långpromenad...med särbon, hans dotter och en lånehund. Det är kallt idag...kallt och "friskt"...vilket betyder rått i min ordförståelse. Visst är det skönt att årstiderna växlar...men det räcker med en månad höst och en månad med riktig vinter...för mig. Sedan får det gärna vara smällvarm sommar resterande året...om jag fick bestämma. Så kanske borde jag skaffa ett vinterhus när jag  blir gammal (arbetsbefriad) i ett varmt land...då kunde jag stanna i Svea på sommaren...en bit in på hösten...åka till huset och sedan komma hem över jul...för att sedan åka till "varma" huset igen...vara där ända till våren...

Då skulle jag vilja ha det huset kring Medelhavet...på en sluttning med vinodlingar och frukträd...en granne som gör eget vin och en annan granne som har grönsaksodlingar... En bit från huset så skulle det ligga en lagom stor, liten by som hade bageri och en slaktare...marknad en gång i veckan och ett café...så man kunde få en kopp kaffe med trevligt sällskap...havet skulle ligga en kort bilfärd ifrån huset men inte så nära att man var tvungen att slåss med turister i byn...jag skulle vilja ha det så...när jag blev gammal och så...tror det är lite därför som jag jobbar...för att kunna få njuta...

Vad skulle du vilja göra på åldernshöst...hur skulle du vilja ha ditt liv...sparar du för att det skall bli så...eller hoppas du att pengarna skall räcka ändå...